Tredimensionell (3D) datorseende är en metod för att använda kameror som gör att datorer kan efterlikna människosyn för att bygga en 3D-bild. Med 3D-datorseende använder en dator två kameror samtidigt – precis som en person använder två ögon – för att bygga en bild med djup. Förutom att det används för att skapa 3D-bilder och filmer med inspelningsenheter, används 3D-datorseende också ofta med robotik, vilket gör att robotar kan fånga äkta 3D-miljöer. Ett av de stora problemen med att utveckla detta system var att se till att kamerorna var rätt inriktade, men många system har fulländat denna teknik. Denna metod gör också 3D-tekniken billigare för konsumentmarknaden, eftersom dyra bildprocessorer inte krävs för att bygga 3D-bilden.
För att 3D-datorseende ska fungera måste datorn använda två olika kameror som människor använder två ögon. Båda kamerorna spelar in eller fångar en miljö från olika vinklar, vilket gör att datorn kan använda en algoritm för att blanda bilderna och forma verkligt djup. Datorer kan också fånga 3D-bilder i realtid, utan att det behövs mycket bearbetning mellan infångningen och 3D-byggnaden. Detta gör 3D datorseende användbart för spel-, film- och inspelningsmarknaderna.
Förutom att använda 3D-datorseende för att göra bilder och filmer, används denna metod också ofta inom robotik, särskilt med robotar som är gjorda för att flytta runt och interagera med en miljö. Genom att använda de två kamerorna kan roboten förstå djupet i en miljö, vilket gör den mer skicklig på att arbeta med andra föremål och övervinna fysiska hinder som luckor och gupp. Robotrörelse är också smidigare på grund av denna förståelse för djup.
Det stora problemet med att skapa 3D-datorseende var att anpassa de två kamerorna så att de skulle fungera som ögon. Många av de första systemen som använder den här tekniken kunde inte få kamerorna i linje, så bilderna blev suddiga eller kombinerade på osammanhängande sätt. Från och med 2011 har många system övervunnit detta problem och några är tillgängliga för konsumenter.
Innan 3D datorseende fanns det 3D-bildprocessorer som kunde utföra samma uppgift att ta bilder och kombinera dem till djup. Det stora problemet med denna teknik är att bildprocessorer är dyra, vilket gör dem i stort sett otillgängliga för konsumentmarknaden. Kostnaden är inte så mycket av ett problem för 3D-datorseende, eftersom processen att kombinera bilderna är ganska enkel. Detta gör att konsumentmarknaden kan njuta av 3D-teknik utan en stor prislapp.