Ett så kallat hyperteleskop är en optisk interferometrisk array, eller uppsättning av teleskop, arrangerade i en stor linsform, som arbetar tillsammans för att lösa astronomiska bilder med mycket högre vinkelupplösningar än vad som skulle vara möjligt med varje teleskop enbart. Faktum är att ett sådant hyperteleskop kan tillåta en vinkelupplösning som närmar sig den upplösning som teleskopet skulle ha om hela linsen var lika stor som avståndet över arrayen. För arrayer med storlekar i kilometer eller megameter kan detta vara mycket betydelsefullt. Vinkelupplösning är dock inte den enda meningsfulla kvaliteten hos teleskop, vilket gör att de flesta astronomer ser hyperteleskopet som ett specialiserat instrument.
Hyperteleskopet använder en teknik som kallas bländarsyntes för att simulera ett gigantiskt teleskop med en rad mindre teleskop. Teknikerna som används för att implementera hyperteleskopet och förstå dess data är interferometriska tekniker, mättekniker som kombinerar två eller flera datapunkter för att skapa en tydligare bild. Hela fältet kallas astronomisk optisk interferometri. Även kilometer breda hyperteleskop kan kringgå många av problemen med singulära jordbaserade teleskop.
Hyperteleskop byggdes först i mitten av 1970-talet, när de användes för att exakt mäta de exakta positionerna och diametrarna för närliggande stjärnor. Avståndet mellan de två längst belägna teleskopen kallas baslinjen, som började på cirka några meter eller fot och sträcker sig nu upp till cirka en kilometer (0.62 miles). Större iterationer av hyperteleskopet är planerade eller i produktion nu, inklusive ett rymdbaserat hyperteleskop med dess delar som hålls på plats av solsegel.
Franske hyperteleskoppionjären Antoine Labeyrie har föreställt sig att använda hyperteleskoparrayer för att avbilda närliggande exoplaneter eller planeter i främmande solsystem. Labeyrie och kollegor har visat hur ett tekniskt genomförbart hyperteleskop kan användas för att upptäcka ytegenskaper som kontinenter, årstider och klimat på världar så långt som 10 ljusår bort. Detta kan vara mycket användbart för att fastställa närvaron eller frånvaron av mikrobiellt liv. I framtiden skulle även större hyperteleskop kunna användas för att avbilda extremt små eller svaga föremål, som neutronstjärnor.