Vad är ett dragprov?

Ett dragprov, även känt som ett dragprov, testar ett materials hållfasthet. Det är ett mekaniskt test där en dragkraft appliceras på ett material från båda sidor tills provet ändrar sin form eller går sönder. Det är ett vanligt och viktigt test som ger en mängd information om materialet som testas, inklusive töjning, sträckgräns, draghållfasthet och slutlig hållfasthet för materialet. Dessa tester utförs vanligtvis på ämnen som metaller, plaster, trä och keramik.

Draghållfastheten hos ett materialprov beskriver hur det reagerar när det anbringas spänning. Genom att mäta förändringarna kan ingenjörer bestämma en mängd olika saker om materialet, vilket är till hjälp för att avgöra om det är ett lämpligt val för den applikation de har i åtanke. Förutom om ett material ändrar form, kommer ett dragprov också att visa ett materials ”ultimat hållfasthet”, den maximala dragbelastning som materialet tål. Den avslöjar också materialets ”sträckgräns”, som är mängden spänning som gör att provet går sönder eller går sönder.

Testsystem använder ett antal olika måttenheter. International System of Units, eller SI, rekommenderar användning av antingen Pascal (Pa) eller Newton per kvadratmeter (N/m2) för att beskriva draghållfasthet. I USA mäter många ingenjörer draghållfasthet i kilo-pund per kvadrattum (KSI).

Dragprovningsmaskiner har använts kommersiellt sedan slutet av 1800-talet. De tidigaste var handmanövrerade, men moderna versioner som används kommersiellt kan innehålla datorer och mycket känsliga elektriska komponenter. Dessa mer avancerade maskiner gör det möjligt för forskare och ingenjörer att få extremt noggranna mätningar.

Förutom dedikerade maskiner som endast testar draghållfasthet, finns det mångsidiga utrustningar som kallas universella testmaskiner (UTM). Dessa UTM:er kan utföra en mängd olika stresstester, inklusive böjtester och kompressionstester, ett enda materialprov.

Dragprovning är mycket viktig i ett antal branscher, inklusive maskinteknik, konstruktionsteknik och arkitektur. Under planeringsstadiet av ett byggprojekt, till exempel, beräknar dessa yrkesverksamma normalt de påfrestningar som en byggnad kan utsättas för. För att säkerställa en stabil konstruktion är det sedan nödvändigt att välja lämpliga byggmaterial, som kommer att kunna motstå dessa påfrestningar utan att gå sönder.