Advektion är en allmän term som relaterar till flytande rörelse. Det betyder helt enkelt transport av material, energi eller en egenskap såsom temperatur eller fuktighet genom rörelse av en vätska – detta kan vara en vätska eller gas. Begreppet kan dock ha ett antal mer specifika betydelser beroende på sammanhanget. Det används oftast inom meteorologi, där det vanligtvis hänvisar till rörelse av värme eller fukt. Inom oceanografi används det för att beskriva transport av värme, lösta ämnen – som salt eller suspenderat material av havsströmmar.
Även om det i värmesammanhang kan finnas viss överlappning mellan de två termerna, betraktas advektion vanligtvis som skild från konvektion och anses generellt hänvisa till en huvudsakligen horisontell rörelse. Ett exempel skulle vara transport av värme över en sträcka genom ett luftflöde. Konvektion, å andra sidan, betyder vanligtvis en huvudsakligen vertikal rörelse av vätska som svar på uppvärmningen eller kylningen av en yta.
Advektion kan vara positiv eller negativ med hänsyn till den fastighet som advektioneras. Där vindriktningen är från högre till lägre värden för fastigheten sägs advektion vara positiv, eftersom det kommer att öka värdena i motvind. Omvänt resulterar en vindriktning från lägre till högre värden i den negativa formen, vilket minskar nedvindsvärdena. I temperatursammanhang kommer en vind som blåser in från en varmare region att transportera varm luft, vilket ökar temperaturen, medan vind från en kallare region kommer att sänka temperaturen. Dessa scenarier kan kallas värmeadvektion respektive kalladvektion.
Vid väderprognoser är det extremt viktigt att ta hänsyn till advektion. En karta kan ritas för att visa till exempel temperaturfördelning. Linjer som kallas isotermer skulle förbinda punkter med samma temperatur, och meteorologer kan använda kartan för att förutsäga eventuella sannolika temperaturförändringar för ett givet område utifrån förhållandet mellan isotermer och vindriktning. Där vinden, ofta indikerad med pilar, korsar isotermerna, kan temperaturen förväntas stiga eller sjunka, beroende på om vinden kommer från ett varmare eller kallare område. Om vindriktningen är parallell med isotermerna skulle ingen temperaturförändring förväntas.
Fukt eller fukt kan också transporteras med luftrörelser och detta är viktigt för att förutse molntäcke, nederbörd och dimma. Där det finns ett luftflöde från ett område med mycket fukt – till exempel ett varmt hav – kan detta förväntas producera moln och nederbörd. Detta är särskilt fallet om luften tvingas stiga till en kallare nivå av den lokala topografin, ett fenomen som kallas orografiskt regn. Ett typiskt exempel skulle vara vind som blåser från ett hav över en rad kustberg: den fuktiga luften tvingas stiga och svalnar när den stiger, vilket gör att vattenångan kondenserar till droppar och bildar moln som kan leda till regn. När advektiv fuktig luft kyls under sin daggpunkt av en kall yta kan en advektionsdimma bildas.