Hypotestestning är en vanlig praxis inom vetenskapen som innebär att man genomför tester och experiment för att se om en föreslagen förklaring till ett observerat fenomen fungerar i praktiken. En hypotes är en preliminär förklaring till något slags observerat fenomen, och är en viktig del av den vetenskapliga metoden. Den vetenskapliga metoden är en uppsättning steg som vanligtvis används av personer inom vetenskapliga områden för att ge vetenskapliga förklaringar till olika fenomen.
Varje preliminär förklaring kan kallas en hypotes om den kan underkastas hypotesprövning. Det finns dock en uppsättning riktlinjer för att en förklaring ska anses vara en sann vetenskaplig hypotes. Den första stora punkten är testbarhet; en vetenskaplig hypotes måste kunna gå vidare till stadiet av hypotesprövning för att betraktas som en vetenskapligt legitim hypotes. Det föreslås generellt att en hypotes är relativt enkel, även om detta inte alltid är möjligt. Hypoteser måste också kunna förklara fenomenen under vilken uppsättning förhållanden som helst; om en hypotes endast kan förklara ett fenomen under en uppsättning förhållanden anses den i allmänhet vara oacceptabel.
Hypoteser anses i allmänhet endast användbara om de sannolikt kommer att förbättra den nuvarande kunskapsmassan om ett ämne och bereda vägen för större kunskap som kan förvärvas i framtiden. Dessutom är en hypotes i allmänhet inte erkänd om den trotsar annan allmänt erkänd kunskap. Om en hypotes uppfyller alla dessa krav, kommer den vanligtvis att gå vidare till hypotestestningsfasen.
I hypotestestning försöker testarna upptäcka bevis som antingen validerar eller motbevisar en given hypotes. Vanligtvis innebär detta en serie experiment som utförs under många olika förhållanden. Om hypotesen inte håller för testerna under alla förhållanden är det oftast något fel på hypotesen och en ny måste bildas för att ta hänsyn till den nya informationen. Den nya hypotesen underkastas samma hypotesprövning. Om det går igenom och inte bevisas fel, kan det så småningom betraktas som en vetenskaplig teori eller lag, även om ingenting inom vetenskapen kan bevisas vara absolut sant.
En vanlig metod för hypotestestning är känd som statistisk hypotestestning och handlar vanligtvis om stora mängder data. Experiment och tester genomförs och data samlas in. Om de insamlade uppgifterna visar att det är osannolikt att resultaten inträffade av en slump anses den vara statistiskt signifikant och kan användas för att stödja en hypotes.