Myrkroppar är kroppar, ibland tusentals år gamla, som har bevarats från förfall av torvmossens anoxiska förhållanden och humussyran i kärrvatten. Dessa kroppar är det mest välbevarade fönstret till människor som levde i Europas järnålder. Ansiktsstrukturerna, huden och de inre organen i myrkroppar är mycket bevarade, vilket möjliggör nära studier, inklusive vad dessa människor åt precis innan de dog. De flesta av dessa kroppar är från människor som dödades med våld, antingen som straff för brott eller som ett människooffer. Förekomsten av människooffer i Europa av järnåldern för framgångsrika skördar och andra skäl är väl etablerad.
Den äldsta myrkroppen, Koelbjerg-kvinnan från Danmark, dateras till ungefär 8000 f.Kr. Detta är så gammalt att det går före bronsåldern i Europa, istället är det en sällsynt artefakt från stenålderns Europa. De senaste kropparna dateras till 16-talet, inklusive en kvinna från Irland som uppenbarligen begravdes i ohelgad mark (mossen) efter ett självmord. I vissa fall dödades personerna uppenbarligen våldsamt och har flera knivhugg. I ett fall, det med Tollundmannen, en av de bäst bevarade myrkropparna som finns, hittades han begravd med repet runt halsen som användes för att döda honom.
Myrkroppar återvinns vanligtvis när människor skördar torven från myrar för bränsle. Kort efter att kroppen avslöjats börjar den förfalla, så snabb konservering efter den punkten är viktig. Vissa kroppar har försämrats kraftigt efter upptäckten på grund av felaktig konservering. Myrkroppar har i allmänhet brunt eller svart hår och hud, orsakade av kemikalier i mossen som färgar dem. Arkeologer har turen att hitta någon av dessa kroppar, eftersom de exakta förhållandena som bidrar till deras bildande är sällsynta och förekommer vanligtvis endast i myrar nära saltvatten. På grund av detta är en av de bästa platserna i världen för att hitta myrkroppar på Jylland, Danmark, som ofta svepas av vindar som bär salt fukt.