Inom kemi är förbränningsanalys en metod som används för att bestämma ett ämnes atomära sammansättning. Med denna metod kan en kemist ta en noggrant uppmätt massa av ett okänt ämne och bränna det under kontrollerade förhållanden för att analysera förbränningsprodukterna och på så sätt bestämma provets empiriska formel. Den empiriska formeln för ett ämne hänvisar till typen av atomer som bildar ämnet, och de relativa talen för varje typ av atom, uttryckt som det enklaste möjliga förhållandet i heltal. Av denna anledning hänvisas ibland till den empiriska formeln inom organisk kemi som den enklaste formeln.
Även om metoder för förbränningsanalys kan göra det möjligt för en vetenskapsman att bestämma den empiriska formeln för ett okänt ämne, ger det ingen information om vare sig molekylformeln eller strukturformeln för ämnet. Dessa två formler ger ytterligare information som inte kan fastställas genom förbränningsanalys. Molekylformeln är ungefär som den empiriska formeln, med undantaget att den, förutom att visa typen och det relativa förhållandet för varje typ av atom, även visar det absoluta antalet atomer i varje molekyl av ämnet. Strukturformeln ger ännu mer information, genom att visa exakt hur atomerna i molekylen är kopplade till varandra.
Förbränningsanalys används främst för att bestämma de empiriska formlerna för okända kolbaserade organiska föreningar. När provet av den ursprungliga föreningen förbränns, i närvaro av syre, omvandlas kolatomerna från provet till koldioxid och väteatomerna omvandlas till vatten. Koldioxid är känd som en ”oxid” av kol, eftersom den består av en kolatom förenad med två syreatomer. Vatten är en oxid av väte, eftersom det består av två väteatomer sammanfogade med en syreatom. På liknande sätt kommer andra grundämnen som finns i det ursprungliga provet att omvandlas, under förbränningsprocessen, till oxider av de ursprungliga grundämnena.
Ett gasanalysinstrument som används för förbränningsanalys består vanligtvis av en uppvärmd förbränningskammare, som förses med en ström av syre, och ett antal fällor. Strömmen av syre passerar genom förbränningskammaren, och när provet som analyseras förbränns, bär denna syreström med sig förbränningsprodukterna. Dessa produkter är i form av gaser, som hålls kvar i utloppsfällorna, där de kan mätas för att slutföra analysen.