Biometrisk autentisering är processen att använda ett unikt fysiskt eller beteendemässigt drag som en metod för att bekräfta identiteten och bestämma åtkomstprofilen för en person. Denna typ av identifiering har avsevärt ökat i popularitet med tillkomsten av snabbare datorprocessorer och ökad noggrannhet i datainsamlingsenheterna. Vanliga exempel är fingeravtrycksskanning och röstaktiverade lås.
Det finns två typer av autentisering som använder biometri: fysiologisk och beteendemässig. Fysiologisk biometri är baserad på en unik fysisk egenskap, såsom ett fingeravtryck, ett handavtryck, DNA eller ansiktsigenkänning. I denna typ av system tas en skanning av egenskapen på en säker plats och kopplas till personens profil. Säkerhetsrättigheter tilldelas den här profilen, baserat på personens jobb eller säkerhetsåtkomstnivå. Denna information lagras i ett säkert system kopplat direkt till de enskilda låsen eller säkerhetsstationerna.
För att få tillgång till ett specifikt utrymme eller resurs måste personen presentera rätt fysisk egenskap för skannern. Systemet jämför sedan provet med databasen. Först när en matchning erhålls kan personen få den begärda tillgången. Styrkan i denna typ av biometrisk autentisering är den verkligt unika egenskapen som måste användas för att få tillgång. Det är mycket svårt att förfalska ett fingeravtryck eller ansikte för att kringgå säkerheten.
Beteendeautentisering baseras på personens faktiska beteende. Vanliga exempel på denna typ av autentisering inkluderar röst, gång och talrytm eller diktion. Även om det är ganska lätt att härma ljudet av en annan persons röst, är själva tonen eller tonen i deras tal mycket svårare att duplicera. Denna typ av säkerhet används oftast för att komma åt datorfiler eller annan systemupprätthållen säkerhet.
Vilken typ av data som samlas in och lagras beror på applikationen och den avsedda användningen. Till exempel kan ett företag installera fingeravtrycksläsare vid varje byggnad, och personalen måste skanna sina fingrar för att få tillgång till anläggningen. Detta är en mycket enkel användning av tekniken och kostnaden för de enskilda skannrarna minskar stadigt över tiden.
Genom att använda samma system kan arbetsgivaren besluta att spåra ytterligare information från denna aktivitet. Till exempel kan programvaran utökas för att registrera datum och tid då personen skannade sitt fingeravtryck. Den kan också programmeras för att leta efter mönster, som att samma personer skannar in och ut ur byggnaderna på återkommande basis. Den tid som spenderas i varje byggnad, såväl som de andra byggnaderna som nås inom samma tidsperiod, kan också spåras.