En Ostwald-viskosimeter, även känd som en viskosimeter, är en anordning som används för att mäta vätskans viskositet under en typ av flödesförhållanden. Denna vätskeviskositet representerar vätskans motstånd mot flöde. Det kan ses som vätskans friktion, ofta kallad inre friktion eller tjocklek.
Ostwald-viskosimetern är också känd som en U-rörviskosimeter eller kapillärviskosimeter. Anordningen använder direkt eller omvänt flöde av testvätskan genom ett U-format rör för att mäta vätskans viskositet. Mätningen bestäms genom att notera den tid som krävs för vätskan att strömma en viss sträcka genom rör med en specifik diameter.
Varje sida av en Ostwald viskosimeter består av olika storlekar av slangar. Sidan med mindre slangar kallas kapillären. För en direktflödesviskosimeter är en glödlampa placerad mot toppen av kapillärsidan. På sidan med bredare diameter finns en något större glödlampa mot botten.
Två märken placeras på slangen på känt avstånd från varandra. Dessa märken är placerade ovanför och under den mindre glödlampan. För viskometer med omvänd flöde är lampan på den bredare sidan placerad ovanför lampan på kapillärsidan.
För att mäta flödeshastigheten, eller Ostwald-mätning, används sug för att dra upp vätskan uppför den smala slangen tills den stiger över det övre märket. Vätskan släpps sedan ut och den tid som krävs för vätskan att passera mellan de två punkterna mäts. Ostwald-viskosimeterns flödeshastighet används sedan för att beräkna vätskans viskositet med hjälp av Poiseuilles ekvation.
Utöver Ostwald viskosimetern finns det flera andra typer av viskosimeter som används. Dessa inkluderar fallande sfärviskometer, fallande kolvviskosimeter, vibrationsviskometer, roterande viskometer och bubbelviskosimeter. Istället för att mäta vätskans rörelse, mäter några av dessa andra typer rörelsen av ett föremål genom vätskan, såsom en fallande sfär, en fallande kolv eller en stigande luftbubbla. Användningen och noggrannheten för olika typer av viskosimeter kan variera.