Vetenskaplig diskurs är de processer och metoder som används för att kommunicera och debattera vetenskaplig information. Diskurs fokuserar på hur man kommer fram till och hur man presenterar vetenskapliga idéer och tankar, med hänsyn till en mångfald av publik. Dessa målgrupper inkluderar kamrater, studenter, lärare, allmänheten, näringsliv och statliga organisationer eller någon annan potentiell publik som kan dra nytta av eller bidra till vetenskaplig teori och konsensus. Kommunikation i vetenskaplig diskurs avser både skriftlig och talad kommunikation och involverar ofta resonemangsmetoder samt vokabulär som används för att presentera information, slutsatser och idéer. På grund av den vetenskapliga informationens specialiserade karaktär, utvecklas diskursen inom vetenskapen ständigt för att ta hänsyn till variationen i potentiell förståelse såväl som de avsedda målen bland olika publik.
Att utveckla och upprätthålla ett formaliserat, konsekvent sätt att tänka är också centralt i den vetenskapliga diskursen. Ett gemensamt begrepp som är inneboende för all fysik och naturvetenskap är den vetenskapliga metod som visar en sådan diskurs. Att implementera den vetenskapliga metoden korrekt över de olika vetenskapsdomänerna säkerställer att kollegor genomförs med samma standarder enhetligt och att resultaten kan lita på. Att avvika från den vetenskapliga metoden tenderar att snedvrida forskningsresultaten, och forskare som gör det kan förvänta sig motreaktioner från jämnåriga såväl som andra publiker som har en del i den forskning som bedrivs.
En annan vanlig aspekt av vetenskaplig diskurs är det förhållningssätt till resonemang som ofta finns bland alla natur- och fysikaliska vetenskaper. När man undersöker ett ämne försöker forskarna inte bevisa en teori, utan fokuserar istället på att försöka motbevisa eller förfalska teorin. Att gå med på en sådan diskurs möjliggör effektiv kommunikation mellan kamrater och de flesta publik där vetenskaplig information distribueras. Istället för att försöka tillämpa flera sätt att resonera för att lösa vetenskapliga teorier, används en standard för att mildra risker förknippade med att misslyckas med att förstå individuella resonemang, snarare än vetenskapliga resonemang.
Att använda konsekventa vokabulärer och standarder för skriftlig kommunikation bidrar dessutom till att säkerställa giltigheten av utförd forskning. Att publicera forskning i peer review-tidskrifter, snarare än att bara självpublicera, är ett sådant exempel. Att använda denna diskurs tillåter inte bara kamrater att granska vetenskapliga studier och effektivt dela information, utan det visar också en grad av expertis för den publicerande vetenskapsmannen till andra publiker, såsom akademiker och allmänheten. Även om den vetenskapliga diskursen täcker ett brett spektrum av ämnen utöver de tidigare nämnda, är det dessa resonemangsmetoder som ligger till grund för hur en sådan diskurs vanligtvis fortskrider.