Gyrus och sulcus är termer som används för att beskriva hjärnans anatomi. Hjärnvävnad viks på sig själv; toppen av ett veck är känt som en gyrus och tråget kallas en sulcus. Den nedre frontala gyrusen utgör en del av storhjärnans frontallob. Om en mänsklig hjärna ses från sidan kan den sägas ungefär likna en boxningshandske eller en vante. Om man tittar på det så här, skulle den nedre frontala gyrusen vara placerad i den större delen av ”handsken”, omedelbart ovanför det separata tumområdet.
Det finns tre anatomiska områden inom den nedre frontala gyrusen. Pars opercularis är det främre eller främre området och är ungefär relaterat till hjärnkartläggningen av Brodmann område 44, även känt som Brocas område. Pars triangularis ligger bakom Pars opercularis och motsvarar Brodmann-område 45. Slutligen är Pars orbitalis den bakre gränsen för inferior frontal gyrus och är associerad med Brodmann-område 47. Hela området får sin blodtillförsel från den mellersta cerebrala artären.
Forskare fortsätter att upptäcka funktioner i detta område av hjärnan, av vilka många är relaterade till vår förmåga att leva socialt och kommunicera med andra. En studie av Jabbi och Keysers visade inblandningen av den nedre frontala gyrusen i våra tolkningar av ansiktsuttryck och en motsvarande känslomässig respons som är lämplig för uttrycket. En annan studie i European Journal of Neuroscience identifierade skada eller stimulering som är specifik för Pars opercularis som stör normal språkproduktion. Ännu ett experiment kopplade Pars opercularis med observation och imitation av lämpliga beteenden, en förmåga som autistiska barn har svårt att utföra.
Vissa beteenden verkar vara relaterade till antingen vänster eller höger inferior frontal gyrus. En studie i tidskriften Neuroscience visar en korrelation mellan undvikande av riskbeteende och större excitation i den högra nedre frontala gyrusen. Det omvända verkar också vara relaterat: mer riskfyllda val och beteenden som demonstreras av patienter med lesioner eller skada på höger gyrus. Funktioner specifika för den vänstra nedre frontala gyrusen inkluderar många språkrelaterade uppgifter. En del av människans förmåga att förstå syntax och syntaktisk bearbetning samt övergripande språkförståelse tycks ligga i detta område. Flera studier har relaterat övergripande språkflytande till detta område.