Magnetit är en typ av järnoxid med naturliga magnetiska egenskaper. Faktum är att det är det mest magnetiska naturligt förekommande mineralet på jorden och användes en gång i kompasser. Dess kemiska namn är järn-järnoxid och dess kemiska formel är Fe3O4.
Detta mineral förekommer i nästan alla magmatiska och metamorfa bergarter, men vanligtvis endast i små partiklar eller i en lösning med andra mineraler. Vissa stränder, ofta kallade svarta sandstränder, har tunga magnetitavlagringar. Det finns också betydande, koncentrerade avlagringar av det och hematit, ett mineral som härrör från reaktionen mellan magnetit och syre, i mycket gamla sedimentära bergformationer som kallas bandformade järnformationer.
Förutom geologiska formationer finns magnetit i små mängder i vissa bakterier och djur. Chitoner, en typ av blötdjur, har kristallerna på sin radula, ett skrapande bihang som används för att äta. Dessa kristaller gör radulan mycket slipande, vilket gör att chitoner kan skrapa mat från stenar.
Magnetit förekommer naturligt i hjärnan hos vissa fåglar och insekter, särskilt bin, och även hos människor. Det är en hypotes att möjliggöra en känsla som kallas magnetoreception eller magnetoception, genom vilken djuren i fråga har en naturlig riktningskänsla. Biomagnetism kan tillåta djur att känna av jordens magnetfält, ungefär som en kompass använder magnetism för att indikera kardinalriktningarna. Till exempel kan kristaller i hjärnan hos vissa fåglar hjälpa till att utlösa och styra deras flytt när årstiderna ändras.
Människor insåg de magnetiska egenskaperna hos magnetit och dess navigeringsmöjligheter tidigt i deras historia. Det finns arkeologiska bevis för att olmecerna i det forntida Mexiko hade utvecklat en rudimentär kompass med hematit omkring 1000 f.Kr. Lodestones attraktiva egenskaper, en speciell kristallbildning av magnetit, nämndes i kinesisk litteratur från det första århundradet CE, och kineserna använde magnetiserade nålkompasser på 11-talet. Européer började använda en liknande enhet några decennier efter kineserna, och det är okänt om den utvecklades oberoende eller inte.