Transfektion är processen att introducera vissa nukleinsyror i en eukaryot cell på annat sätt än genom ett virus. Nukleinsyror som vanligtvis används vid transfektion inkluderar bland annat DNA, RNA och proteiner. Eukaryota celler, som de som finns hos människor, innehåller kärnan och andra komplexa strukturer inuti ett membran, till skillnad från prokaryota celler som inte gör det. Medan ett virus har potential att överföra dessa främmande föremål genom en cells membran och in i cellen, använder transfektion andra metoder än ett virus för överföring. Denna metod är en nyckelteknik som används av forskare inom genetisk forskning för att avgöra hur tillägget av ett visst DNA eller annat främmande material kommer att påverka cellen.
Två huvudtyper av transfektion finns: transient transfektion och stabil transfektion. Vid övergående transfektion förs DNA in i cellen men cellen eliminerar det innan det splittras till en ny cell. Det nya DNA-materialet överförs alltså inte till de nya cellerna och de påverkas inte.
Vid stabila transfektioner blir det nya DNA:t en del av cellens ursprungliga DNA genom att antingen lägga till det eller ersätta en bit av det gamla DNA:t. När cellen skapar nya kopior av sig själv förs det nya DNA:t vidare. Det går in i kärnan och binder till det gamla DNA:t för att skapa en ny DNA-sträng. Detta är en sällsynt händelse, eftersom cellen vanligtvis eliminerar det nya materialet någon gång efter att det kommit in men innan cellen bildar nya celler. Trots detta hittar forskare ständigt nya sätt att utföra denna process i experiment i syfte att studera hur det nya DNA:t påverkar kopior av cellerna.
Liknande processer kända som transformation och transduktion relaterar till transfektion genom att överföra DNA eller annat material in i cellen. När ett virus överför nytt DNA till en cell kallas detta transduktion. Transformation involverar inte ett virus, utan är istället överföring av DNA till typer av växtceller, bakterier och eukaryota celler som finns utanför människors och djurs. Alla hanterar samma process, men termerna varierar beroende på bäraren – oavsett om det är virus eller icke-virus – och vilken typ av cell som tar emot det nya DNA:t.
Genforskning, experiment och terapi förlitar sig alla på dessa processer för att studera effekterna av DNA, RNA och olika proteiner på mänskliga celler. I framtiden kan denna process hjälpa till att bota sjukdomar, fixa genetiska mutationer och hjälpa till att förbättra människokroppen totalt sett. Forskare fortsätter att göra stora steg framåt i jakten på friskare människor som lever längre liv.