Djurmedicin är en tradition som gått i arv genom generationer av indianstammar inklusive Choctaw, Seneca, Aztec, Lakota, Yaqui, Cherokee, Cheyenne och Maya civilisationer. Det är en tro på förmågan att få insikt och förståelse för vår inre natur och liv genom noggrann observation av och andlig anpassning till djur.
I sin grundläggande form syftar djurmedicin på essensen av varje djurs ande i djurriket, som enligt traditionen förmedlar en specifik lektion för dem som vill lära sig. I en vidare mening ger varje djur många lärdomar. Den ”medicin” man får hjälper till att läka ande, sinne och kropp genom att utöka medvetenheten om sig själv, och därigenom, om varje persons plats på livets ”medicinhjul”.
Bergslejonmedicin, till exempel, ger lektioner om ledarskap eller balanserande kraft. Bergslejonet är kung av djungeln, men dödar bara vad det behöver för att överleva. Den balanserar sin kraft som den balanserar sin kropp, och hoppar graciöst med perfekt smidighet till land för att slå eller observera. Myror å andra sidan ger också medicin. Myrmedicin talar om fördelarna med att arbeta i samhällen, om tålamod och om att veta att jobbet lite i taget kommer att bli gjort. Varje djur i djurriket har sin egen essens.
Djurmedicinstraditionen dikterar att särskilda djur reser i ande med varje person när de gör sin ”jordvandring”. Dessa kallas personliga ”kraftdjur” eller ”totemdjur”. Dessa djurs natur indikerar viktiga lektioner som personen kommer att möta och även talanger eller förmågor de kommer att ha för att hjälpa dem att övervinna sina personliga utmaningar. En människas kraftdjur spånas på olika sätt, med nio kraftdjur totalt. Dessa består av ett totemdjur för varje riktning (öst, syd, väst norr), ett djur för ovan, under, inom, vänster sida och höger sida.
Enligt djurmedicin har varje riktning eller plats på djurtotemet sina egna lektioner. Österns djur ger till exempel lektioner och insikt i personens största andliga utmaning. Om detta kraftdjur råkar vara bergslejonet, kommer denna person troligen att möta en kärnutmaning som utvecklas kring makt. Detta kan vara maktmissbruk eller en absurt frånvaro av makt. I båda fallen måste kärnutmaningen övervinnas, och bergslejonet kommer att ha nycklarna för att klara den utmaningen.
Djurmedicin talar om vikten av drömtid och hur kraftdjur ofta kommer att förmedla sin medicin (läxor) genom att dyka upp i drömmar. Men enligt djurmedicin är inget djurobservation, hur obetydligt det än är, av en slump. Detta gäller lika mycket för västerlänningar som bor i städer som för stammedlemmar. Att en fjäril, trollslända, ödla, kolibri eller korp går bort har olika betydelser och rika insikter för dem som tillskriver djurmedicin.
I praktisk mening kan tillämpningen av djurmedicin vara något så enkelt som att lägga märke till en hök som svävar över huvudet när han är ute på en promenad för att svalka sig efter ett gräl med en make. Hökmedicin innebär att ta emot meddelanden genom att vara observant, eftersom hökens skarpa syn inte missar någonting och ser ”den stora bilden” ovanifrån. Någon som tillskriver djurmedicin kanske ser höken och inser att han eller hon inte har tittat på helheten i sammanhanget av argumentet, eller omvänt inte har ”fått beskedet” att förhållandet är över.
Indianstammar tror att alla varelser och naturen själv kommer från ”The Great Spirit” och att vi genom att dela lektioner kan lära oss att leva mer graciöst och fridfullt med oss själva, med varandra och med vår miljö. Djurmedicin utövas fortfarande idag av många stamfolk och av de västerlänningar som attraheras av den naturliga essensen och poetiska skönheten i denna insiktsfulla tradition.