Ett icke-finit verb är en typ av verb som inte kan fungera som predikat för en mening, eftersom det inte beskriver ämnets handling. Det finns tre grundläggande typer av dessa verb inklusive particip, som är verb som fungerar som ett adjektiv i en mening och ofta slutar med suffixet ”-ing.” Infinitivverb är också icke-finita och inkluderar vanligtvis hjälpverbet ”till” som ”att springa” eller ”att gå.” Det finns också en typ av icke-finita verb som kallas gerund, vilket är ett verb i ”-ing”-formen som fungerar som ett substantiv eller som en del av en substantivfras i en mening.
Även kallade ”verbal”, icke-finita verb skiljer sig från finita verb genom att de inte har några begränsningar som definierar formerna de tar. Detta betyder inte att det inte finns några regler som styr deras användning, utan att finita verb är begränsade av olika tider och former för att de ska fungera som predikat i en mening. Ett grundläggande finit verb är ett ord som ”sprang” i meningen ”Katten sprang snabbt”, som fungerar som ett predikat för ämnet ”Katten.” I motsats till detta agerar ett icke-finit verb ofta i en annan form inom en mening, även om det kan vara en del av en predikatverbfras när det är i infinitivform.
Ett av de vanligaste sätten att ett icke-finit verb kan visas är som ett particip. Detta är ett verb som effektivt beter sig som ett adjektiv i en mening och beskriver ett visst substantiv eller pronomen. I en mening som ”Det är min käpp” är ordet ”gå” ett oändligt verb som beskriver ”käppen”. Detta är ett verbal i form av ett particip. Ett annat exempel på detta skulle vara verbet ”flyga” i meningen ”Jag var i min flygande maskin.”
Ett icke-finit verb kan också hänvisa till infinitiva former av verb, som är deras mest grundläggande form i ett språk. På engelska åtföljs infinitivformen vanligtvis av hjälpverbet ”till” som ”att gå” eller ”att springa.” Dessa verb kan vara en del av predikatet i en mening, när en del av en verbfras som ”Jag måste springa över gatan”, där ”ha” har den finita formen. Det finns en vanlig regel på engelska mot en ”delad infinitiv” där infinitiv är separerad från dess hjälpord, till exempel frasen ”att djärvt gå.” Många grammatiker och lingvister argumenterar om denna fråga, även om det vanligtvis är bäst att undvika en delad infinitiv för vetenskapligt eller professionellt skrivande.
Gerunds är den tredje typen av icke-finita verb på engelska, vilket är verb som beter sig som substantiv och har en ”-ing”-ändelse. I meningen ”Lärande är ett ädelt yrke” fungerar ordet ”lärare” som ett substantiv och är ämnet för meningen. Gerunds kan vara subjekt, objekt och subjekt för en prepositionsfras, ungefär som alla andra substantiv. De är också ofta en del av en gerundfras, som fungerar som en substantivfras, till exempel frasen ”Löpning på morgonen”, i meningen ”Löpning på morgonen är bra för din hälsa.”