Både ett particip och en gerund klassificeras som verbala, som i engelsk grammatik definieras som verb som fungerar i en mening som om de vore andra delar av tal. Skillnaden mellan dessa två verbala ligger i deras funktion i en mening. Ett particip är ett verbal som fungerar som ett adjektiv eller ibland som ett adverb, medan en gerund är ett verbalt som fungerar som ett substantiv. Particip kan sluta på -ing, -ed eller -en, och gerunder slutar på -ing.
Verbal, som deras beteckning antyder, härstammar från verb. Som sådana förmedlar de antingen tillstånd av vara eller handlingstillstånd. Både ett particip och en gerund kan ha formen av ett ord. Ett particip och en gerund kan också ha formen av fraser. Particip i fraser fungerar som modifierare, medan gerunder i fraser fungerar som subjekt, direkta objekt eller objekt av prepositioner.
Presens particip fungerar i meningar som adjektiv eller adverb, och de slutar på -ing. Ett exempel på ett presens particip som förekommer som ett enda ord i en mening är följande: ”Kvinnan strök den spinnande katten.” I den här meningen fungerar ”spinnande”, presens particip, som ett adjektiv och modifierar ordet ”katt”. En presens particip kan också ha formen av en fras, som i det här exemplet: ”Hunden som skällde på bilen blev återfångad av sin ägare.” ”Skälande på bilen” är en nuvarande deltagande fras som modifierar ordet ”hund.”
Flera ändelser, inklusive -ing, -ed eller -en, är möjliga för particip. I exemplet ”Det brända köttet fräste i pannan” är participet det enda ordet ”bränt”, som fungerar som ett adjektiv och modifierar ordet ”kött”. När den används som en fras kan en particip visa sig på följande sätt: ”Väl utvald bland många tävlande var vinnaren av skönhetstävlingen glad.” Här är ”valt bland många tävlande” den tidigare deltagande frasen, som fungerar som ett adjektiv som modifierar ”skönhetstävlingens vinnare.”
Ett particip och en gerund kan båda ha formen av enstaka ord eller fraser. Som enstaka ord kan gerunder fungera antingen som subjekt, direkta objekt eller objekt av prepositioner. I meningen ”Vandring är hans favoritsport utomhus” visas gerundans ”vandring” som ämnet för meningen. Om meningen lyder ”Hans favoritsport utomhus är vandring” blir gerundans ”vandring” det direkta objektet. Gerunden ”vandring” är föremålet för en preposition när meningen lyder: ”Han kommer att komma i bra form genom att vandra.”
Som fraser kan gerunder också fungera som subjekt, direkta objekt eller objekt av prepositioner. Gerundfrasen ”läsa en bra bok” fungerar som ämnet för meningen ”Att läsa en bra bok är ett av livets största nöjen.” Samma gerundfras fungerar som det direkta objektet när meningen är ”Livets största nöje är att läsa en bra bok.” Gerundfrasen ”läsa en bra bok” blir föremål för en preposition i meningen ”Man kan hitta inspiration genom att läsa en bra bok.”