Termen ”galen som en hattmakare” kan frammana bilder av tekalaset från Lewis Carrolls Alice’s Adventures in Wonderland. Andra inspelade användningar av idiomet ”så galen som en hattmakare” föregår faktiskt Carrolls användning med minst 30 år. I början till mitten av 1800-talet användes den av författare i England, Skottland och Kanada för att beskriva ilska eller galenskap. Den andra möjliga betydelsen av denna term skulle kunna härledas från berättelser om galen hattmakares syndrom.
En gång använde tillverkarna av filthatt för män kamelhår eller skinn från bävrar och andra djur för att göra filt. Även om bäverpäls var lätt att ta bort från skinnet, var bäverskinn en bristvara och var dyra. Skinn från andra djur, och kamelhår, förbereddes traditionellt med vätska innan de skrapades.
I Egypten använde hattmakare kamelurin för denna process, och i Frankrike använde många arbetare sin egen urin. Legenden säger att den ena hattmakarens urin var överlägsen de flesta. Det upptäcktes att han behandlades med kvicksilver för syfilis.
Oavsett om legenden är sann blev användningen av kvicksilver för att bereda skinn utbredd. Pälsen behandlades med kvicksilver, skrapades av skinnen och kokades i stora kar. Därefter ångades filten och gjordes till hattar. Dessa processer ägde rum i dåligt ventilerade fabriksrum och arbetarna exponerades ständigt för kvicksilverångor.
Kvicksilverförgiftning påverkar sinnet såväl som kroppen. Offren har liten kontroll över sina rörelser och kan skaka okontrollerat, dregla och ha svårt att tala. De är föremål för humörsvängningar, irritabilitet och episoder av ilska. ”Mad hatters syndrom” var en term som användes för att definiera detta tillstånd; Att kalla någon ”galen som en hattmakare” skulle därför innebära ett oberäkneligt beteende.
Även om Carroll kan ha haft hattmakarens syndrom i åtanke när han skrev sin bok, finns det flera andra möjliga anledningar till att han skapade sina två galna karaktärer, den galna hattmakaren och marsharen. Hattarens karaktär kan ha inspirerats av en lokal excentriker vid namn Theophilus Carter. Carter var en möbelmakare som var känd för sitt excentriska beteende och sin höga hatt. Han var också en amatöruppfinnare som designade en väckarklockasäng. Denna säng skulle tippa ut den åkande vid den tidpunkt då larmet var inställt.
Termen ”as mad as a hatter” kan också vara en förlängning av en av de djurliknelser, eller jämförelser, som länge har varit en del av det engelska språket, som ”as mad as a wet hen”, ”as mad as a hugga orm” eller ”så galen som en marschhare.” Användningen av ordet ”galen” kan betyda att vara arg, som en blöt höna skulle vara, eller att vara galen, som bockkaninen på våren tros vara. Det har också föreslagits att detta idiom kan hänvisa till en huggorm, en typ av giftig orm. Frasen ”så galen som en hattmakare” kan då anses betyda ”så galen som en huggorm”.