Germansk mytologi är uppsättningen av religiösa och övernaturliga föreställningar som delas av befolkningen i norra Europa innan de konverterade till kristendomen. Termen ”germansk” omfattar vanligtvis kulturer som talar ett germanskt språk och syftar därför på dagens Tyskland och Österrike, Nederländerna och delar av Belgien, Skandinavien, England och Island. Det finns flera stora grenar av germansk mytologi, åtskilda av tid och rum, men de delar några nyckelelement.
Den germanska kosmologin verkar ha byggt på idén om ett antal distinkta världar, var och en med sina egna invånare. Världen som bebos av människor var mitt i universum; detta är ursprunget till termen ”Mellanjorden”. Andra världar beboddes av gudar, av döda eller av andra typer av övernaturliga varelser.
Germansk mytologi involverar existensen av ett antal gudar och gudinnor, var och en med särskilda befogenheter och ansvar. Vissa av dessa är unika för vissa folk eller tider, men andra är delade. Delade gudar inkluderar Woden – även kallad Wotan, Odin eller Wotanaz – guden för magi och poetisk inspiration. I nordisk och anglosaxisk mytologi var härskarnas gud och kungarnas gudomliga förfader känd som Odin, eller ibland Woden. Efter omvandlingen av engelsmännen till kristendomen förblev Woden en del av kungliga genealogier, reducerad till status som en mänsklig hjälte.
Andra stora gudar i den germanska mytologin inkluderar Donar, Thunor eller Tor, åskguden. Odins fru är känd som Frigg eller Frige, medan Freyja eller Freo är känd som gudinnan för romantisk kärlek och skönhet. Den klassiska författaren Tacitus beskriver en jordgudinna vid namn Nerthus, som kan vara släkt med den senare nordiska guden Njord, havets gud och Freyjas far.
Förutom gudarna involverar germansk mytologi ett antal mänskliga eller halvgudomliga hjältar, av vilka många har sina egna övernaturliga krafter. En av de mest utbredda av dessa är Weland, även kallad Weyland eller Volund, en smed som kunde tillverka föremål med magiska egenskaper, till exempel ett par vingar som gjorde att han kunde flyga. Weland förekommer i fornnordisk poesi och konst, samt i anglosaxiska ortnamn och ristningar.
Studiet av germansk mytologi omfattar ett brett geografiskt område och en lång tidsperiod. För att ytterligare komplicera saken var skrivandet sällsynt i germanska samhällen innan kristendomen infördes. Nästan allt vi vet om germansk mytologi kommer från uppteckningar skrivna av kristna eller romerska författare som kan ha förvrängt eller missförstått religionen de beskrev. Som ett resultat är det svårt att säga vilka delar av den germanska mytologin som verkligen var konsekventa över hela den germanska världen.