I poesi skapas ibland de rytmiska slagen i verser av metriska fötter som en troké. Trochees är ett mönster av betonade och obetonade stavelser där den betonade stavelsen omedelbart följs av en obetonad stavelse som i ordet ”glad”. Trochaic meter är en av de mest populära fötterna i poesi.
Forntida grekiska och latinska konstnärer använde ofta trokéer i komedi och tragedimusik, poesi och pjäser. Trochees användes först på engelska runt början av 17-talet. Längre dikter på engelska tenderar att låta monotona när trokaiska meter används; men korta dikter använder dem ganska bra. Det bästa exemplet på detta skulle vara med William Blakes ”Tiger”. Trochaiska mätare är inte populära i modern poesi, men de används ofta i reklamjinglar och slogans för att göra dem mer minnesvärda.
Den bästa användningen av troké är när den kombineras med andra uppmätta fötter. Trochee kombineras ofta med anapest, som är ett mönster av två obetonade stavelser följt av en betonad stavelse, och daktyl, som är en betonad stavelse följt av två som är obetonad. Två andra mer sällsynta typer av meterfötter är spondee, som är två betonade stavelser i följd, och pyrrhic, som är två obetonade stavelser i följd.
Trochees som används sparsamt eller med andra metriska fötter hjälper till att skapa en engagerande rytm. Det kan få dikten att låta sångliknande – som i dikten ”Tiger” – eller att bara ge den ett mer distinkt beat. Att använda troké i en dikt kan också få det att låta mer musikaliskt och tilltalande för örat. Det övergripande syftet med trochee är att ta bort monotonin och få dikten att kännas mindre platt och förutsägbar.
Trochaiska meter förväxlas ofta med jambiska meter som är obetonade stavelser följt av betonade stavelser. Det bästa sättet att se om en fot är trokaisk eller jambisk är att analysera den första raden. Detta beror på att var och en följer ett liknande mönster av singulära påfrestningar och icke-påkänningar.
Språkforskare noterar att barn tenderar att föredra trokaiska ord, meter och meningar framför andra typer, särskilt jambiska. Vissa tror att trokéer hjälper barn med deras fonologiska progression, eftersom det hjälper dem att uttala obetonade stavelser bättre. Det finns en debatt om varför det är så. Vissa tror att det beror på att trokéer finns mer i barnlitteratur och skolböcker, medan andra tror att det beror på att pastiller ger ett stavelsemönster som är lättare att efterlikna.