Ett vanligt idiomatiskt uttryck som används i många engelsktalande länder är hänvisningen till att vara fångad mellan djävulen och det djupblå havet. Bland de mest populära engelska talesätten diskuteras ursprunget till detta speciella formspråk rutinmässigt, med några som spårar talesättet tillbaka till den romerska och grekiska mytologins dagar. Oavsett ursprung har uttrycket kommit att hänvisa till att hamna i ett dilemma som bara involverar två alternativ, där inget av alternativen erbjuder några tydliga fördelar.
Det finns vissa bevis för att frasen en gång innebar att man helt enkelt var fångad ”mellan djävulen och djuphavet”. Referenser till ett ”djupblått hav” dök upp under 20-talet med populariseringen av en sång som lade till den blå referensen till det välbekanta formspråket. Genom åren har detta nya och förbättrade uttryck blivit populärt även bland dem som aldrig hört låten.
I kärnan är att vara fångad mellan djävulen och det djupblå havet en situation som inte erbjuder några enkla lösningar och absolut inga alternativ som den olyckliga individen tycker är tilltalande. När man utvärderar möjliga åtgärder för att hantera en given situation, blir det snabbt uppenbart att ingen av åtgärderna erbjuder en väg ut ur den svåra situationen utan att ådra sig någon typ av sidoskada. Till exempel, om någon av misstag planerar två dejter för samma natt, avbryter en på grund av sjukdom och sedan råkar ut för det avvisade datumet medan han är ute med den andra, har den mannen eller kvinnan ingen handling som kommer att förhindra pinsamhet och undvika sårade känslor för minst två och möjligen tre av de inblandade parterna.
Att vara fångad mellan djävulen och det djupblå havet betyder inte att ett eller flera alternativ inte kan användas för att lösa en situation. Vad det innebär är att ingen av de tillgängliga lösningarna tillåter en lösning utan en viss mängd frustration och skada. Som ett resultat kommer någon att drabbas av en förlust av något slag oavsett vilken typ av åtgärd som vidtas. Detta lämnar beslutsfattaren med uppgiften att äntligen identifiera vilket tillvägagångssätt som kommer att resultera i minsta skada, i hopp om att kunna reparera den skadan och gå vidare med så lite svårighet som möjligt.