En liten sats är en del av en mening som ofta har subjekt och predikat, men kan sakna ett verb eller innehåller ett verb utan tid. Detta kan ses i en mening som ”Juryn fann mannen skyldig”, som avsnittet ”mannen skyldig.” I den här meningen har huvudsatsen ämnet ”Juryn” och ett predikat som inkluderar verbet ”hittad” och den lilla klausulen ”mannen skyldig.” Det finns inget verb i detta avsnitt, även om det kan anses inkludera ett underförstått verb i form av ”att vara” eftersom det kan skrivas om till ”mannen som är skyldig.”
På många sätt fungerar en liten sats som en underordnad, men avsaknaden av ett verb eller tempus skiljer den ofta från andra typer. En klausul är i grunden huvudenheten i en mening eller en fullständig tanke, som består av ett subjekt och ett predikat. I en mening som ”Mannen kastade bollen” finns subjektet ”Mannen” och predikatet består av resten av meningen. Hela denna mening är en sats, även om ett antal ord och fraser utgör predikatet och subjektet.
Meningar kan också bestå av flera satser, som ofta kräver användning av konjunktioner eller andra kopplingar för att sätta ihop dem. En mening kan ha en huvudsats och en underordnad klausul, som ”Mannen kastade bollen, som fångades av en hund.” I den här meningen är huvudsatsen densamma som i föregående exempel, men en underordnad har lagts till som förlitar sig på huvudsatsen för full betydelse. Bisatsen, ”som fångades av en hund,” är meningslös i sig, eftersom den underordnade konjunktionen ”som” agerar i subjektets plats. I det här fallet är ämnet faktiskt ”bollen”.
En liten sats används vanligtvis på liknande sätt, eftersom den ofta fungerar som en underordnad i en mening. I meningen ”Juryn fann mannen skyldig” finns ett enkelt ämne som består av ”Juryn” och predikatet inkluderar verbet ”hittad”. Resten av predikatet innehåller den lilla klausulen ”mannen skyldig”, som har ett subjekt och ett predikat, men inget verb.
Vilken liten klausul som helst kan betraktas som en separat del av meningen, även om den ofta förlitar sig på ett annat avsnitt för full betydelse. Ämnet för detta är ”mannen”, men predikatet saknar allt utöver ”skyldig”. Det finns också ett underförstått verb av ”att vara” där den lilla klausulen kan skrivas som ”Mannen är skyldig”, eller meningen omskriven som ”Juryn fann att mannen var skyldig.” Även i omskrivningen förblir detta avsnitt en liten sats eftersom verbet, även om det inte längre är underförstått, inte har någon tid.