Valens anger antalet argument som är associerade med ett visst verb i en mening. De flesta verb är åtminstone monovalenta; detta betyder att de har ett argument, som är föremålet för en mening som utför åtgärden som anges av verbet. Det finns också tvåvärda verb, som kräver både ett subjekt och ett direkt objekt på vilket handlingen utförs, och trevärda verb som också behöver ett indirekt objekt som är en del av handlingen. Valens är relaterad till verbs transitivitet, även om de inte är identiska begrepp, eftersom transitiviteten är baserad enbart på objekt och inte subjekt.
Valensen av ett verb bestäms av hur många argument som måste finnas i en mening för att det ska vara meningsfullt. Det finns några ord som är vanliga, vilket betyder att de inte kräver några argument, inte ens ett ämne. Ordet ”snö”, till exempel, kräver inte riktigt ett ämne och frasen ”det snöar” används ofta bara för grammatisk klarhet.
Vanligare är dock att verb åtminstone är monovalenta, vilket innebär att de kräver ett enda argument för att de ska vara vettiga. Verb med denna typ av valens måste ha ett subjekt, men de behöver inte någon typ av objekt. Ord som ”sömn”, ”dansa” och ”hoppa” kan alla vara monovalenta eftersom de inte kräver ett mål för handlingen. De kräver dock ett ämne som är att utföra handlingen.
Divalenta verb är de som kräver både ett subjekt och ett direkt objekt på vilket handlingen utförs. Ordet ”kastade”, till exempel, har ofta denna valens i en mening som ”Jag kastade bollen”, eftersom det kräver både ett ämne och föremålet som kastas. Ett trevärt verb kräver också ett indirekt objekt som är en del av handlingen, till exempel ordet ”ge.” I meningen ”Jag gav min vän en gåva”, kräver verbet subjektet och det direkta föremålet, ”en gåva”, såväl som det indirekta föremålet som är målet för handlingen, ”min vän.” Valensminskning kan uppstå när ett ord presenteras med färre argument än vad som annars kan krävas, till exempel ”Jag ger pengar.”
Transitivitet är ett begrepp som är nära relaterat till valens, även om de inte är identiska. Ett verbs transitivitet baseras endast på antalet objekt som krävs, utan hänsyn till ämnet. Medan ordet ”kastade” i meningen ”Jag kastade bollen” är divalent, anses det vara monotransitivt, eftersom det bara kräver ett direkt objekt. Ett monovalent verb ses som intransitivt, och trevärda ord anses ditransitivt.