Stavningsuttal uppstår när ett ord uttalas enligt dess moderna stavning och inte som det traditionellt uttalas. Det finns flera anledningar till att sådana uttal förekommer, inklusive tillägg av främmande ord till ett språk och okunnighet om det ursprungliga uttalet. Vanliga egenskaper för att uttala ord när de stavas är inkluderingen av hittills tysta bokstäver som ”t” i ”ofta”.
På engelska inträffade stavningsuttal på grund av konflikten mellan fornengelska och normandiska franska med deras separata språkstrukturer och ortografi. Gammalengelska stavade ord hur de lät och uttalade varje bokstav som skrevs. Normanderna ändrade stavningen av ord för att passa det franska ortografiska systemet. Stavningsuttal inträffade troligen när de ändrade stavningarna påträffades för första gången och talades bokstavligt utifrån det engelska uttalssystemet.
Att ta ett ords uttal från dess stavning bör inte förväxlas med att stava ett ord hur det uttalas. Det senare kallas uttalsstavning, och eftersom det är en omvänd samlokalisering förväxlas det lätt med stavningsuttal. Uttalsstavning används vanligtvis när man skriver på dialekt eller när man försöker fånga en accent. Exempel på denna stavningsändring inkluderar att ”vill” blir ”vill” och ”kommer att” blir ”kommer”.
’Kläder’ är ett exempel på ett ändrat uttal baserat på stavningen. I generationer uttalades det på samma sätt som ”nära”, men senare lades det skrivna ”th” i mitten till som ett uttalat ljud. Detsamma inträffade med falk; det ursprungliga uttalet utelämnade ’l’, men det hittade senare in i talet. Detsamma händer sällan med avseende på ’lax’, där ’l’et förblir i stort sett osynligt.
Det finns ett antal skillnader mellan varje dialekt och varje större eller nationell form av engelska. Amerikanerna uttalar ’figur’ som ett rim på ’ren’, men britterna uttalar det som ett rim på ’större’. Amerikansk engelska brukar tala ord med ”alm”-klustret som det är skrivet, medan brittisktalande uttalar det mer traditionellt, när det låter som ”arm”.
Andra språk har också fenomenet stavningsuttal. Spanska tar ofta in ord i sitt språk utan att ändra deras stavning eller omstavning så att stavningen passar ljudet. Detta har lett till att Rorschach uttalas ”Rorsas” och Bach uttalas ”Bax”. Japanska ändrar varje främmande ord som kommer in i dess lexikon på två sätt; det bildar antingen ett lokalt uttal baserat på stavning eller omstavar baserat på ljud. Stavningsuttal på japanska har lett till att ’symmetri’ har blivit ’shimetorii’.
Noah Webster och andra amerikanska intellektuella och politiker förde fram idén om att stava om alla amerikanska ord för att passa deras uttal. Denna idé skulle ha avskaffat stavningsuttal helt, men skulle också ha skapat en klyfta mellan brittiska och amerikanska versioner av engelska. Webster och andra trodde att ett enhetligt och bokstavligt stavningssystem skulle hjälpa utlänningar att lära sig engelska som andraspråk.