Inom litteratur och film följer berättelser i allmänhet en narrativ struktur, som i grunden är en ram för att berätta en historia. De specifika elementen som ingår i detta ramverk kan variera, men i de flesta fall kommer den narrativa strukturen att inkludera uppbyggnaden, klimaxen och upplösningen. Ofta innehåller en berättelse andra element, som expositionen, där bakgrundsinformation presenteras för att orientera läsaren eller betraktaren; och den fallande handlingen eller upplösningen, där berättelseelementen börjar lindas in innan den slutliga upplösningen.
En typisk narrativ struktur kan se ut ungefär så här:
Inledningen eller expositionen, där karaktärer och miljö introduceras.
Den stigande handlingen, där problem börjar utvecklas och karaktärerna måste möta motgångar.
Klimax, där karaktärer konfronterar motgångarna och antingen övervinner dem eller blir besegrade av dem.
Den fallande handlingen, där handlingsdetaljer förklaras och karaktärer genomgår förändringar som ett resultat av klimax.
Upplösningen eller upplösningen, där handlingselementen lindas in och berättelsen slutar.
Alla berättelser kommer inte att följa denna narrativa struktur, men det här är kanske den vanligaste strukturen som berättelser kommer att följa. Subplotter kan komplicera strukturen, och vissa författare kan välja att berätta historien i oordning för att lägga tonvikt på vissa händelser, karaktärer eller teman. En populär praxis i filmer är till exempel att börja berättelsen i slutet och visa tittarna resultatet av klimaxet. Filmen kommer sedan att backa, börja från början och ge tittarna en glimt av hur efterdyningarna inträffade.
En annan typ av narrativ struktur som förändrar hur en berättelse berättas kommer att inkludera användningen av i media res, vilket i princip betyder att börja i mitten. När en sådan historia berättas kommer läsaren eller tittaren att befinna sig mitt i handlingen precis i början av berättelsen. När berättelsen fortskrider kommer läsaren att behöva pussla ihop händelserna som hände innan berättelsen började, och vad som kommer att hända från och med då. En sådan narrativ struktur kan skapa en känsla av obehag hos läsaren, vilket lämpar sig för utvecklingen av en viss handling, tema eller ton. Författaren riskerar dock att desorientera läsaren så mycket att handlingselementen inte blir meningsfulla eller blir mindre och mindre tydliga i takt med att berättelsen fortskrider.