Iambic pentameter är en form av rytm som förekommer i poesi, sånger och vissa prosakompositioner. Det är närmast förknippat med poesi, särskilt engelsk poesi, som lämpar sig mycket väl för just denna form av rytm. En av de mest anmärkningsvärda författarna som arbetade i formen var William Shakespeare, som var förtjust i den för både sina sonetter och sina pjäser, där karaktärer klassiskt talade på vers.
I poesivärlden kallas rytm också för ”meter”. En dikts meter bestäms av ”fötterna” eller stavelsemönstren i verket. När det gäller jambisk pentameter har varje vers i dikten fem fot, som tar formen av jambs, vilket skapar en mycket distinkt meter. Stressens uppgång och fall i versen ger den en mycket melodisk känsla, och gör den för övrigt lättare att komma ihåg, eftersom människor kan använda mätaren som en ram för memorering och recitation av poesi.
Iambs är stavelsepar som kan vara korta och långa, eller obetonade och betonade. När den talas högt följer en jamb ett ”ba-DUM”-mönster, där den första stavelsen är kort eller obetonad och den andra stavelsen är lång eller betonad. I denna rytm finns det fem iambs i varje rad, vilket skapar ett ”ba-DUM ba-DUM ba-DUM ba-DUM ba-DUM”-ljud som är väldigt regelbundet och rytmiskt. Verserna kan också utformas för att rimma med varandra, med hjälp av en mängd olika rimscheman, från att skapa rimkupletter till komplexa sammanlänkade rim som utspelar sig under kompositionens gång.
Många former av mätare använder iambs, eftersom de är lätta och naturliga att säga. När poeter komponerar nya verk tänker de vanligtvis på hur stavelser kommer att låta tillsammans och letar efter ord som harmoniserar och skapar det jambiska mönstret, oavsett om de arbetar i jambisk pentameter eller annan form av meter. Om stavelserna krockar med varandra kan de få stycket att kännas stelt, uppstyltat eller oroande, vilket kan vara oönskat om det inte är en avsiktlig effekt som är utformad för att framkalla specifika känslor hos läsaren eller lyssnaren.
Användningen av olika former av meter i poetisk och iscensatt komposition är mycket gammal. Som diskuterats ovan tenderar arbete att vara lättare att memorera och recitera när det har en specifik mätare, vilket var användbart i en tid då få saker var bundna till papper, eftersom människor kunde förmedla konstverk och traditionella berättelser i mätt vers. Märkt arbete tenderar också att låta mer behagligt för örat, och många poeter och författare tycker om att leka med meter i sina verk.