Den babyloniska skapelsemyten, även kallad Enuma Elish, är en legend i mytologin som berättas med hjälp av symbolik och metaforer för att förklara skapandet av jorden och mänskligheten. Den babyloniska skapelsemyten, skriven i form av en dikt, etsades in på sju stentavlor och berättar en historia om kaos och hämnd från gudar och gudinnor. Temat för myten kretsar kring Marduk, gudomen som skapade kalendern, regnet och människan.
Det finns många versioner av den babyloniska skapelsemyten, med olika ord som används för att beskriva gudarna. I den assyriska versionen kallas Marduk Assur. Den tidigaste sumeriska versionen skrevs på 12-talet f.Kr., men upptäcktes inte förrän på 19-talet e.Kr. Legenden publicerades första gången 1876 som The Chaldean Genesis.
Vissa religionshistoriker tror att det finns många likheter mellan Bibeln och den babyloniska skapelsemyten. Andra tror att den sumeriska versionen skrevs först, kanske hundratals år före Bibeln. Debatten bland forskare kretsar kring flera översättningar och tolkningar av myten, vilket gör det svårt att avgöra om den babyloniska skapelsemyten var kopierad från Bibeln, eller om Bibeln var baserad på myten.
Den babyloniska skapelsemyten börjar med guden för vatten och fertilitet, kallad Apsu, som gifte sig med Tiamat, havets gudinna och representationen av kaos. Deras två avkommor blev himmelens och jordens gudar, eller horisonten; deras ättling är Marduk, huvudpersonen i myten. Avkommorna till Apsu och Tiamat och deras barn blev så störande att Apsu planerade att döda dem, men hans barnbarnsbarn fick reda på planen och förstörde Apsu först. Tiamat sökte hämnd för sin mans död.
Hon släppte lös 11 destruktiva gudar i ett rasande av hämnd. Marduk, som blev kung av Babylon, använde förstörelsens vindar och en storm av vagnar som bildades av moln för att fånga Tiamat i ett nät innan han körde en pil genom hennes hjärta. Sedan delade han henne på mitten och använde en del för att skapa jorden och den andra delen för att skapa himlen. Marduk dödade Tiamats nya man och skapade mänskligheten med hans blod och ben.
Marduk byggde hem åt de återstående gudarna. Han skapade också dagar, månader och år baserade på stjärnor och planeter i tidig astrologi, med hjälp av månens faser för att representera månatliga cykler. Med hjälp av Tiamats saliv skapade Marduk regn.
Som kung belönades Marduk med ett nytt hus, följt av en stor fest. Den sista tabletten uppmanar anhängare att hedra Marduk för att ha förstört Tiamat och skapat jorden och människan. Folket instrueras att ge beröm till honom för hans handlingar som bringade lugn till kaos.