Många ämbetseder innehåller texten ”Jag, ________ svär (eller bekräftar)…” När människor avlägger en sådan ed har de möjlighet att välja mellan att svära och bejaka, beroende på i vilken region de bor. När någon väljer att bejaka snarare än att svära, är eden mer känd som en bekräftelse. Skillnaden mellan de två kan verka subtil, men för vissa människor är den oerhört viktig. Det fortsätter också att vara ett problem i vissa regioner i världen.
Vissa kristna föredrar att säga ”jag bekräftar” snarare än ”jag svär” på grund av ett avsnitt i Matteus bok, där Kristus sägs ha specifikt avrådt sina anhängare från att svära. Kväkare, mennoniter och medlemmar av vissa andra kristna sekter väljer att inte svära eftersom de tror fast på att tala sanning hela tiden, och känner att svära att säga sanningen strider mot deras religiösa värderingar eftersom det tyder på att de kan ljuga mot andra gånger.
Människor har avlagt ed i tusentals år, och frågan om att bejaka i motsats till svordomar började verkligen uppstå först på 1600-talet, när den kristna kyrkan förgrenade sig i en mängd olika sekter, och några djärva ateister började bli mer frispråkiga om deras tro. Kväkare fann sig särskilt förföljda för att de vägrade svära, och de var avstängda från offentliga ämbeten och kunde inte vittna i domstol på grund av sin religiösa övertygelse.
Alternativet till en bekräftelse började föreslås, med en av de första lagarna som uttryckligen tillåter att detta förekommer i England. Med tiden började konventionen att erbjuda båda valen att vara ganska vanlig, och språket ”svär (eller bekräfta)” skrevs direkt in i texten i många ämbetseder. Bekräftelse är dock inte ett alternativ över hela världen, och detta kan bli ett problem när någon med kulturell eller religiös bakgrund som förbjuder svordomar är skyldig att vittna i ett land där bekräftelser inte accepteras.
Det finns olika konventioner om beslutet att bekräfta snarare än att svära. I vissa regioner antas det att någon ska svära, och när en eds text läses högt får bara den delen nämnas. Om någon vill avge en bekräftelse snarare än en ed i dessa fall ska han eller hon informera den som administrerar bekräftelsen innan den äger rum. I vissa regioner måste någon också ge skäl för att föredra en bekräftelse. Till exempel skulle en kväkare säga att han eller hon är emot att svära av religiösa skäl.