Variationer av jambisk pentameter inkluderar ett feminint slut, en inversion och en mängd namnlösa ändringar. Iambisk pentameter är en poetisk mätare där varje rad innehåller fem iamber, som är par av en obetonad stavelse följt av en betonad stavelse. Författare varierar ofta sin poesi och lägger till extra betoning genom att byta betonade stavelser eller lägga till en extra stavelse.
Egen jambisk pentameter innehåller alltid exakt tio stavelser. Dessa stavelser kommer i par som kallas fötter. Shakespeares Sonnet 18 ger ett bra exempel på denna mätare: ”Ska jag jämföra dig med en sommardag?”
I jambisk pentameter börjar varje fot med en obetonad stavelse och slutar med en betonad stavelse. Denna typ av fot är också känd som en iamb. Eftersom det finns fem fot i varje rad, kallas rytmen en pentameter, efter det grekiska ordet för fem.
Den feminina ändelsen är en variant av jambisk pentameter orsakad av att lägga till en extra obetonad stavelse i slutet av en rad. Kallas även svagt slut, denna variant används för att indikera en fråga eller osäkerhet hos talaren. Till exempel, i Shakespeares Hamlet, ställer titelkaraktären sig själv frågor i en enskildhet. Genom hela talet finns det flera feminina avslutningar, inklusive den första raden: ”Att vara eller inte vara: det är frågan.”
En annan variant av jambisk pentameter är inversionen, som använder en troké i stället för en jamb. Trochee är en omvänd stav, med den betonade stavelsen först och den obetonade andra. Inversioner inträffar vanligtvis i början av en linje eller efter en cesur. John Donne använder en inversion för att inleda sin heliga sonett 14, och skriver: ”Slå mitt hjärta, tre personers Gud; för dig / Ännu, men knacka, andas, skiner och försök att laga.”
Poeter betonar ofta vissa punkter genom att använda en spondee, som är en fot sammansatt av två betonade stavelser, eller en pyrrhic, sammansatt av två obetonade stavelser. I den andra raden av Donnes dikt är ”knocke”, ”andas” och ”shine” alla betonade stavelser. För korrekt jambiskt mönster bör ”andas” vara stressad. Genom att sätta tre betonade verb med en stavelse tillsammans betonar Donne Guds upprepade handlingar och får raden att låta som att någon knackar på.
Att lägga till extra stavelser inom en fot är ett annat sätt att variera en linje med jambisk pentameter. En anapest är en metrisk fot med två obetonade stavelser följt av en betonad, medan en daktyl är en med en betonad stavelse först och två obetonade efteråt. Dessa extra stavelser gör ofta läsarna långsammare för att göra dem redo för ett nytt koncept.