En ostridbarhetsklausul är en typ av bestämmelse som ofta ingår i olika typer av sjuk- och livförsäkringar. Klausulen begränsar omfattningen av skälen till varför försäkringsgivaren kan välja att säga upp försäkringen, vanligtvis i samband med någon sorts utelämnande eller felaktighet från den försäkrade partens sida. Vanligtvis sätter en ostridbarhetsklausul gränser för hur mycket tid som kan gå efter att avtalet inletts och upptäckten av utelämnandet. När felaktigheten upptäcks efter att den angivna tidsramen har passerat kan frågan inte användas som skäl för att avbryta täckningen.
Tanken med ostridbarhetsklausulen är att minimera möjligheten för försäkringsgivare att säga upp försäkringar som ett sätt att undvika utbetalningar på fordringar baserade på utelämnanden som sannolikt var oskyldiga och som inte utgör ett försök från den försäkrades sida att lura leverantören. . Med de flesta försäkringsplaner som inkluderar denna bestämmelse anses en tidsgräns på två till tre år efter upprättandet av täckningen vara tillräcklig. Om inga problem har uppstått under den tiden som skulle avslöja eventuella försummelser från den täckta partens sida, skulle täckningens omfattning förbli i kraft och vara föremål för eventuella anspråk från den försäkrade parten eller hans eller hennes juridiska ombud.
En ostridighetsklausul skyddar inte den försäkrade från fall där det finns ett försök att lura försäkringsgivaren. Detta skulle innefatta att medvetet tillhandahålla falsk information som är avsedd att skapa en grund för framtida anspråk som inte överensstämmer med villkoren och bestämmelserna i policyn. Till exempel, om den försäkrade parten var medveten om ett redan existerande hälsotillstånd vid den tidpunkt då sjukförsäkringsplanen upprättades och valde att förneka att tillståndet existerade med ett öga att kräva ersättning vid ett senare tillfälle, kan detta anses vara ett försök att lura. Under dessa omständigheter skulle försäkringsbolaget kunna säga upp försäkringen och kan också ha skäl att vidta rättsliga åtgärder mot den tidigare klienten.
Att åberopa ostridbarhetsklausulen kan ibland leda till en undersökning för att undersöka om underlåtenheten faktiskt gjordes utan att ha övervägt i förväg, eller om åtgärden var avsedd att skapa en situation som skulle göra det möjligt för den försäkrade att få förmåner som han eller hon skulle inte i övrigt ha rätt att driva in. Utredningens komplexitet och varaktighet kommer att bero på omständigheterna kring frågan samt storleken på skadeståndet som ledde till frågan om riktigheten av de uppgifter som lämnats till försäkringsgivaren. Under denna tid anses policyn vanligtvis fortfarande vara i kraft, men eventuella anspråk på planen hålls vanligtvis i schack i väntan på resultatet av utredningen.