Ett SOS är ett nödanrop som har erkänts internationellt sedan 1906. Användningen av SOS som nödsignal uppstod i radiokommunikationens tidiga dagar, då fartyg snabbt och exakt ville kunna signalera varandra för att be om hjälp. Förutom att signaleras via radio kan en SOS också signaleras med hjälp av lampor, som kan manipuleras för att stava ord och kodtermer i International Morse Code; på en radio som tillåter röstkommunikation kan människor använda SOS eller andra termer som ”mayday” för att indikera att de har problem på fartyg, flygplan och andra fartyg.
I morsekoden skrivs SOS ut som ”…—…” och det låter som ”dit dit dit dah dah dah dit dit dit.” Vanligtvis signaleras en SOS utan mellanslag mellan bokstäverna, vilket skapar en kontinuerlig signal, och detta skiljer den från andra Morse-sändningar. Det är också väldigt lätt att identifiera, även om en sändning plockas upp i mitten, eftersom man enligt konvention upprepar en SOS flera gånger, med små pauser mellan de enskilda sändningarna. Även i situationer där röstkommunikation är tillgänglig kan en sändning innehålla SOS-samtal så att personer som bara ställer in den är medvetna om att en nödsituation håller på att utspela sig.
Den tyska regeringen var den första att anta SOS, 1905, och det togs upp av det internationella samfundet ett år senare. Det finns flera fördelar med att använda SOS som en nödsignal. För det första är det väldigt lätt att komma ihåg, överföra och förstå. Genom att välja en unik signal säkerställde det internationella samfundet också att ett SOS skulle sticka ut från andra sändningar, och eftersom SOS är internationellt erkänt kan fartyg av vilken nationalitet som helst komma till hjälp av ett oroligt fartyg.
I motsats till vad många tror, står ”SOS” inte för någonting, även om ett antal bakronymer som ”rädda våra själar” och ”rädda vårt skepp” har bildats från ”SOS.” Denna kod valdes enbart på grundval av att den var lätt att överföra. En SOS är för övrigt också visuellt läsbar åt alla håll, vilket kan vara bekvämt när det skrivs ut.
Före införandet av SOS signalerade många fartyg nöd med koden ”CQD”, följt av fartygets anropssignal. ”CQ” står för ”attention all”, medan ”D”, som du kanske föreställer dig, betyder ”nöd.” Människor använde också ibland koden ”NC”, som härrör från International Code of Signals.