En jeremiad är en lång skriven komposition med mycket sorgliga eller hemska övertoner. Denna term används ofta i en nedsättande bemärkelse, för att antyda att en text är överpressad och överblåst. Om någon antyder att en text är en jeremiad, menar de vanligtvis att den skulle kunna dra nytta av någon klok redigering för att tona ner textens karaktär och trimma bort främmande innehåll.
Denna term är en hänvisning till Gamla testamentets profet Jeremia, som var berömd långrandig. I betydelsen ett skrift med hemska övertoner refererar ordet till Jeremias varningar om Jerusalems förstörelse, som han föreslog var resultatet av att han ignorerade Gud. Sorgfulla verk kallas också för jeremiader i en hänvisning till Jeremias klagomål om Jerusalems förstörelse, som hände precis som han hade förutsagt det.
Jeremiader i betydelsen varningar innehåller vanligtvis ett laddat, polemiskt språk. Till exempel skriver många politiska författare allvarliga varningar om deras nationers framtid, och hänvisar till lösaktiga vanor, osund politik och en allmän hänsynslöshet bland folket som de tror kommer att leda till fruktansvärda konsekvenser. Många jeremiader innehåller ett visst mått av hån mot onda eller onda vanor, med förslaget att dessa vanor ska ändras innan en nation eller ett folk lider undergång.
Människor använder inte bara denna term för att beskriva en samling hemska förutsägelser och varningar. En jeremiad kan också vara ett reflekterande stycke, som refererar till Jeremias klagosång. Om ett reflekterande stycke är extremt sorgligt och det verkar mer som ett långt klagomål än en seriös reflekterande bedömning, riskerar det att klassas som en jeremiad. Särskilt när människor talar eller skriver om frågor av stor personlig betydelse kan det vara svårt att undvika intensiva känslor, även när sådana känslor späder på kraften i stycket; i dessa situationer är en bra redaktör ytterst viktig.
Du kan också höra författare försöka motbevisa tanken att ett stycke är en jeremiad, vanligtvis i inledningen. Dessa författare är allmänt medvetna om att deras skrivstil och ämnet potentiellt kan kombineras för att skapa ett stycke som kan ses som lite överdrivet, så de försöker övertyga läsarna innan de ens börjar att verket bör tas på allvar. Ibland slår detta knep bakslag, vilket gör läsarna ännu mer medvetna om de känslomässiga övertonerna, och därför ännu mer kritiska.