Pay to play är en term som används i ett antal aktiefinansieringssituationer och har ofta att göra med rättigheter och privilegier som utvidgas till investerare som ett resultat av deras ekonomiska intresse i ett visst företag. Bestämmelser av denna typ beskrivs normalt i det emitterande bolagets charterdokument, såväl som i de villkor som definieras i aktieköpsavtalen förknippade med de första köpen som gjorts av aktieägarna. Som en del av arrangemanget måste investerare som innehar vissa typer av aktier delta i alla aktieemissioner som äger rum efter att hans eller hennes initiala investering är slutförd. I händelse av att investeraren väljer att inte delta i något av dessa efterföljande erbjudanden, dras vissa förmåner i samband med pay to play-bestämmelsen tillbaka och kan vanligtvis inte återvinnas.
En av de vanligare strategierna förknippade med en pay to play-klausul i ett aktieköp är möjligheten för investeraren att skyddas från möjligheten att värdet av hans eller hennes intresse i företaget späds ut när ytterligare aktier erbjuds på marknaden. . Eftersom bestämmelsen kräver att aktieägaren deltar i nya aktieemissioner, och ofta ges företräde i det deltagandet, säkerställs möjligheten att upprätthålla graden eller procentandelen av intresset i bolaget. Detta kallas ibland för utspädningsskydd, eftersom pay to play gör det möjligt att bibehålla graden av intresse för företaget över tid, en faktor som ofta är nyckeln till nyckelinvesterarnas långsiktiga strategier.
I händelse av att en aktieägare väljer att inte utnyttja denna pay to play-privilegium, förloras normalt skyddet mot eventuell utspädning av andelen ägarandel i bolaget. Från den tidpunkten och framåt finns det ingen automatisk preferens till investeraren när det gäller deltagande i nya aktieerbjudanden. Om han eller hon önskar köpa ytterligare aktier är det möjligt att göra det först när aktierna görs tillgängliga på en börs och till aktuellt marknadspris.
Eftersom pay to play ofta förknippas med preferensaktier finns det också möjligheten att beslutet att inte delta i efterföljande aktieemissioner kommer att utlösa en konvertering av preferensaktier till stamaktier. Detta innebär att investerare som upplever konverteringen inte längre har tillgång till den fasta utdelningen som erbjuds av preferensaktien. Dessutom har aktieägarna inte längre preferensstatus i händelse av att bolaget någon gång i framtiden tvingas genomgå en likvidation av sina tillgångar.