Bitumen kan hänvisa till antingen en naturligt förekommande blandning av olika organiska vätskor, även kallad råbitumen, eller en återstod från destillationsprocessen av kol eller petroleum, kallad raffinerad bitumen. Det är ett brunsvart, extremt trögflytande, tjärliknande material som var den första oljeprodukten som användes av människor på grund av dess vidhäftande och kohesiva egenskaper. Dess huvudsakliga moderna användning är vid beläggning av vägar. I Nordamerika kallas det asfalt.
Råbitumen kan hittas som ett fast eller halvfast material och består till största delen av kolväten. Dess bildande kan spåras till nedbrytningen av organismer djupt inne i jordskorpan, där de påverkades av intensivt tryck och värme. Denna process producerade material som bitumen. Naturliga fyndigheter finns över hela världen, med den största i Kanada och Venezuela.
Historisk användning av bitumen kan spåras tillbaka 8,000 5000 år med dess närvaro i olika neandertalverktyg. Människans användning av detta material dateras så långt tillbaka som XNUMX f.Kr. Dess uråldriga ursprung kan också ses i vad som tros vara källan till namnet, från de gamla sanskrittermerna ”jatu” och ”jatu-krit”, som betyder ”tonhöjd” respektive ”tonhöjdskapande”, en hänvisning till trädharts tonhöjd.
Bitumenanvändningen varierar beroende på geografiska och samhälleliga sammanhang; men den har historiskt sett använts för uppgifter som vattentätning, byggnadskonstruktion och sammansättningen av mer komplexa verktyg som krävde något bindande element. Man trodde också att det användes i mumifieringsprocessen i det antika Egypten, och fungerade som en typ av konserveringsmedel. Även om detta påstående har ifrågasatts, kommer termen mumie från den arabiska termen för bitumen, ”mumiye”.
Naturliga avlagringar av detta ämne är för låga för dagens konsumtion och efterfrågan. Således produceras majoriteten genom fraktionerad destillationsprocess. Raffinerad bitumen tillverkas av råoljor från petroleum och har framställts på detta sätt sedan slutet av 19-talet. Upphettning av råolja ger en rest som sedan används för att tillverka olika kvaliteter av bitumen. Nyare framsteg har lett till dess produktion från icke-petroleumkällor som majs-, ris- och melassstärkelse.
Byggbranschen använder 85 % av bitumen för bindning av asfalt inom vägar, medan 10 % används för takläggning. Det har visat sig vara ett värdefullt material på grund av dess motståndskraft mot väder och vind.