Ångdrivning – även känd som steam flooding – är en metod för förbättrad oljeutvinning som dramatiskt kan öka andelen råolja som kan avlägsnas från en reservoar. Sedan så tidigt som 1959 har ångdrivning använts för att öka oljeproduktionen, och på 21-talet hade det blivit den mest populära tekniken för förbättrad oljeutvinning som används av oljebolag runt om i världen. Processen kräver att flera brunnar borras: produktionsbrunnar som pumpar ut olja ur marken och injektionsbrunnar som tvingar in en kontinuerlig ström av ånga i reservoaren.
Denna process liknar andra vanliga metoder för förbättrad oljeåtervinning som används av oljebolag, framför allt cyklisk ånginjektion och vattenöversvämning. Cyklisk ånginjektion är nästan identisk med ångdrivning, men ångan släpps ut i skurar snarare än som en jämn ström. Vid vattenöversvämning injiceras vatten i marken för att tvinga oljan upp och ut genom produktionsbrunnar. Även om det är dyrare – både i energi och kostnader – än något av dessa alternativ, är ångdrivning mycket effektivare, främst på grund av dess stora fördel med värme.
Eftersom uppvärmd olja är mindre trögflytande och flyter lättare, ger uppvärmda oljefält generellt mycket bättre resultat än vattenöversvämning och cyklisk ånginjektion. Dessutom, när värme försvinner i oljefältet, kondenserar ångan till vatten. Trycket från det varma vattnet – såväl som flödet av ånga som pumpar in bakom det – tränger undan oljan och tvingar upp den genom produktionsbrunnarna.
Denna effekt på viskositeten är anledningen till att ångdrivning används oftast på reservoarer där oljan är särskilt tjock och tung, såsom med tjärsand. Det har dock skett en ökning av användningen av ångdrivning på fält med lättare olja, där ånga kan dra en större andel av reserven från marken. Uppskattningar gör att mängden ytterligare olja som återvinns till 40 procent till 50 procent. Denna ökning måste dock vägas mot bränslet som används för att värma ångan, vilket innebär att denna metod inte är lämplig för mindre reserver.
Termen ”ångdrivning” kan också användas för att hänvisa till en motor som förlitar sig på ångtryck för att producera rörelse. Ett exempel skulle vara det klassiska ångloket. Även om den främst betraktas som den industriella revolutionens föråldrade motor, har dess höga effektivitet och låga underhållsbehov gett vissa människor anledning att ompröva deras användning under 21-talet.