Kostmönster är ramar som människor tenderar att följa när de gör val om vad de ska äta. Ett antal faktorer kan diktera vad människor äter och många av dessa faktorer överlappar varandra på olika sätt. När man behandlar en patient med ett medicinskt tillstånd som verkar vara relaterat till kostval kan det vara viktigt att förstå de mönster som patienten följer. Behandlingsrekommendationer kan innefatta att justera dessa mönster för att införliva olika eller mer lämpliga livsmedel.
Nationalitet, kultur, ekonomisk klass, religion och sociala normer kan alla diktera kostmönster. Inom ett etablerat mönster tenderar välbekant mat, beredningsmetoder och smaker att förekomma upprepade gånger. Förutom att se vissa livsmedel oftare än andra, är det också möjligt att observera tabu, förbjudna eller allmänt ogillade livsmedel. Människor som studerar kostmönster inkluderar nutritionister och antropologer som är intresserade av att lära sig mer om olika mänskliga populationer.
Termen ”traditionell kost” används ofta för att beskriva kostmönster som är vanliga för ursprungsbefolkningar i en region. Dessa dieter är vanligtvis baserade på inhemska växt- och djurkällor av mat som kan samlas in, jagas eller odlas. Traditionella dieter kan variera kraftigt från fisk- och sälrika dieter som äts ovanför polcirkeln till fruktrika livsmedel som konsumeras i vissa regioner i södra Stilla havet.
Andra typer av kostmönster inkluderar religiösa dieter som koshermat som äts av medlemmar av den judiska tron och den strikta vegetariska dieten som konsumeras av jainister. Andra mönster kan klassificeras i termer av uppdelningen av näringskonsumtion efter typ, till exempel mönstret ”kött och potatis” som är tungt på kött och stärkelse eller den fettsnåla diet som vissa människor använder för att gå ner i vikt. Bedömning av kostmönster kan göras med en undersökning som ber människor att svara på en rad frågor om vad de i allmänhet äter.
Om förändringar måste göras i en patients kost av hälsoskäl måste hela mönster omarbetas. Att bara säga åt någon att skära ner på kött, till exempel, kommer fortfarande att lämna den personen att förlita sig på kostmönster som har kött som en nyckelingrediens. Patienten kan kämpa för att följa dieten och söka substitutioner, istället för att tänka om kosten genom att lägga till nya element i den. Att etablera nya kostmönster kan kräva att man presenterar recept för människor, visar dem hur man hittar och lagar nya matfamiljer och ger information om hur man tillgodoser näringsbehov med en ny diet. Målet är att förändra patientens vanor, inte bara på kort sikt, utan för livet.