En narrativ avhandling är ett avhandlingsuttalande relaterat till en berättande uppsats eller en berättande del av ett större skriftligt verk eller tal. Detta kan vara ett tydligt uttalat avhandlingsutlåtande eller ett outtalat eller underförstått avhandlingsutlåtande. I båda typerna är det dock vanligtvis drivkraften bakom ett narrativt arbete och är den ultimata lärdomen eller syftet med berättelsen. En narrativ avhandling kan vara kopplad till avhandlingen i ett större verk, där berättelsen bara är ett element, eller kan vara avhandlingens uttalande för hela uppsatsen eller talet.
Berättande essäer, eller narrativa delar av andra typer av essäer, består vanligtvis av händelser som är relaterade på ett sätt som är meningsfullt och relaterar en övergripande dramatisk berättelse. Detta liknar berättande, men den stora skillnaden är att i en berättande uppsats finns det en berättande tes som fungerar som det drivande syftet bakom denna berättelse. Till exempel kan någon helt enkelt berätta historien om när han eller hon spelade baseboll en sommar och njöt av upplevelsen. Den här berättelsen, när den berättas som en berättande uppsats, skulle ha någon sorts underliggande narrativ tes som att spela baseboll lärde ut vikten av träning och hårt arbete för personlig förbättring.
Den narrativa tesen kan uttryckas direkt eller så kan den antydas av resten av berättelsen. Många narrativa essäer har den senare typen av avhandlingsuttalande, eftersom den genomarbetade förklaringen av en avhandling kan få en berättelse att verka tunghänt eller få verket att verka som om det ”talar ner” till publiken. En berättelse kan också vara en aspekt av ett större verk, till exempel en argumenterande uppsats som innehåller ett kort avsnitt bestående av en berättelse. I denna typ av situation kommer den berättande avhandlingen vanligtvis att vara densamma som avhandlingen för den argumenterande uppsatsen och behöver kanske inte anges inom berättelsens sammanhang.
Till exempel, i det föregående exemplet, kan författaren hävda att hårt arbete och övning är pålitliga metoder för personlig förbättring. Författaren kan sedan inkludera den personliga berättelsen om sommaren tillbringade med att spela baseboll och se förstahandsförbättringar genom träning. I det här fallet skulle en berättande avhandling inte vara absolut nödvändig eftersom den berättande delen tjänar till att förstärka tesen i den övergripande uppsatsen. Detta skulle vara en underförstådd narrativ tes, eftersom den inte skulle behöva anges utan skulle kunna bestämmas av läsaren baserat på det övergripande budskapet i tidningen och syftet med berättelsen i den.