En bedömning av kliniska färdigheter är ett praktiskt prov utformat för att utvärdera en individs kliniska färdigheter. Sådana bedömningar administreras ibland till hälsovårdspersonal som laboratorie- och patienttekniker eller sjuksköterskor, men ges i allmänhet till studenter inom dessa områden som en del av deras tester före examen. Sådana tester krävs ofta för att få licens.
Kliniska färdigheter är de som direkt relaterar till de medicinska aspekterna av patientvård. De skiljer sig från andra vanliga sjukvårdsfärdigheter, såsom kontorsförmågor eller kunskap om medicinsk terminologi. Att testa en individs förmåga att utföra kliniska uppgifter är avgörande för att säkerställa säker patientvård.
Vilka specifika typer av färdigheter som testas beror på vilken typ av utbildning en student bedriver. En bedömning av kliniska färdigheter kan testa studentens förmåga att ta blod, ta blodtryck eller andra vitala tecken, administrera injektioner, klä sår eller någon av ett stort antal andra liknande funktioner. En elektrokardiografi (EKG) teknikerstudent kan behövas för att visa sin förmåga att korrekt administrera ett EKG. En patienttekniker kan behöva visa förmågan att mäta och registrera data som temperatur, blodtryck och urinproduktion. En sjuksköterskestudent skulle vanligtvis behöva visa ett brett spektrum av kliniska förmågor.
I nästan alla fall är en bedömning av klinisk kompetens ett praktiskt prov. Detta innebär att studenten visar sin förmåga att utföra kliniska uppgifter på en skyltdocka eller på en levande person. Även om sådana test ofta administreras som tillägg till eller i samband med en skriftlig tentamen, poängsätts de två vanligtvis separat och kan administreras vid olika tidpunkter.
De flesta formella klasser i klinisk hälso- och sjukvård involverar en klinisk kompetensbedömning. Dessa bedömningar fokuserar vanligtvis bara på de färdigheter som lärts i den specifika klassen. Det är dock inte ovanligt att skolor kräver en omfattande klinisk kompetensbedömning innan examen.
Ofta regleras befattningar inom klinisk sjukvård av en statlig myndighet eller annan typ av reglerande organ. Detta innebär generellt att en licens, certifiering eller registrering krävs för att kvalificera sig för tjänsten. När så är fallet måste individer ofta klara både ett skriftligt test och en omfattande klinisk kompetensundersökning för att få licensen eller certifieringen. Om individen gått en godkänd formell kurs kan de kliniska bedömningar som gjorts under utbildningen ibland användas för att uppfylla detta krav. Kliniker kan också behöva göra om kliniska undersökningar med jämna mellanrum för att behålla eller förnya certifieringar eller licenser.