En allopatisk läkare eller läkare (MD) utövar en biologiskt baserad strategi för att behandla sjukdomar och skador. Allopatisk medicin är en term som syftar på konventionell medicinsk praxis, även kallad västerländsk eller modern medicin. En sådan läkare använder farmakologiska medel eller andra fysiska ingrepp för att diagnostisera, behandla och förebygga symtom och processer av sjukdom och andra tillstånd. Andra arbetsuppgifter inkluderar att undersöka patienter, beställa och analysera diagnostiska tester samt att samla in och granska sjukdomshistorier.
För de flesta människor som bor i västvärlden är en allopatisk läkare den typ av läkare som är mest bekant. En läkare arbetar vanligtvis på en klinik, sjukhus eller privat kontor där han eller hon ser och undersöker patienter. De arbetar för att förebygga och läka sjukdomar och skador genom att konsultera en patients sjukdomshistoria samt beställa och tolka diagnostiska tester. Många specialiserar sig, arbetar till exempel specifikt med barn eller behandlar en viss typ av cancer.
En allopatisk läkares typiska kontakt med en patient börjar när patienten bokar en tid. Utnämningen kan vara för en rutinmässig fysisk undersökning, en vaccination eller för att få symtom utvärderade och ett tillstånd diagnostiserat. Läkaren börjar vanligtvis med att lyssna på patienten som beskriver orsaken till mötet och följer sedan med en undersökning, en genomgång av sjukdomshistoria och diagnostiska tester vid behov. All denna information används av en allopatisk läkare när man försöker nå en definitiv diagnos.
När en diagnos väl har ställts kommer läkaren ofta att rekommendera en behandlingsplan som kan men inte alltid inkluderar farmaceutiska läkemedel. Om operation eller ytterligare undersökning av specialist krävs remitteras patienten. I akuta situationer kanske en läkare inte kan tala med eller få samtycke från en patient före behandling. I sådana fall måste läkaren ofta göra en bedömning om hur man bäst ska gå tillväga, kanske samråda med kollegor.
Istället för att arbeta direkt med patienter, undervisar eller forskar vissa allopatiska läkare i laboratorier. Sådan forskning kan finansieras av en regering, ett privat företag eller annan källa. Forskningsämnen varierar stort från att upptäcka orsaken till ett visst tillstånd till att hitta ett botemedel mot en sjukdom.
En person som planerar att bli en allopatisk läkare i USA eller Kanada måste först ta en kandidatexamen innan han slutför medicinsk skola. De flesta förkunskapskurser för medicinska skolor domineras av vetenskaperna inklusive allmän och organisk kemi, fysik och biologi. Biokemi, kalkyl och en beteendevetenskap som psykologi kan också krävas. Dessutom kräver en medicinsk skola vanligtvis att en sökande gör ett lämplighetstest som Medical College Admission Test eller MCAT och spenderar tid på att skugga en arbetande allopatisk läkare.
I USA kräver medicinska skolor fyra års kurser utöver en grundexamen. De första två åren är vanligtvis prekliniska under vilka studenterna fokuserar på klassrums- och laboratorieundervisning i ämnen som fysiologi, farmakologi och biokemi. De senaste två åren är den kliniska fasen. Studenterna placeras på undervisningssjukhus eller liknande miljöer där de arbetar med patienter under överinseende av behandlande läkare. Efter examen kan studenterna inte praktisera som allopatiska läkare på egen hand förrän de avslutar en praktik.
Homeopat Samuel Hahnemann myntade termen allopatisk medicin ungefär 1810. Det används ofta av förespråkare för alternativ medicin när de hänvisar nedsättande till konventionella eller allopatiska läkare, av vilka många aldrig har accepterat etiketten. Medan homeopati bygger på tron att sjukdom kan behandlas med utspädda lösningar som borde ge liknande symtom hos en frisk person, är en allopatisk läkare utbildad i och förlitar sig främst på farmakologiska behandlingar som ger effekter som skiljer sig från sjukdomen eller skadan.