Förespråkarna tillskriver vanligtvis samhällsutvecklingsinsatser för att öka social stabilitet och göra det möjligt för medborgare i underutvecklade samhällen att få mer produktiva liv. De som talar om vikten av samhällsutveckling pekar också på dess positiva effekter på sjukdomshantering. Båda dessa resultat leder ofta till en generell ökning av levnadsstandarden. Att inrätta samhällsutvecklingsprogram som förbättrar ett samhälles kollektiva kompetens kan också tillskrivas ökad utbildning inom ett samhälle. Anhängare av dessa typer av initiativ noterar att de vanligtvis illustrerar vikten av samhällsutveckling för att höja levnadsstandarden för ekonomiskt missgynnade grupper.
En historia av framgångsrika ansträngningar för att minska sjukdomar över hela världen understryker vikten av samhällsutveckling. Uppenbara framsteg när det gäller att minska smittsamma sjukdomar är i allmänhet rikligt tillgängliga. Sjukdomsminskning uppstår ofta som ett resultat av utvecklingsförespråkarnas arbete, som går in i nödställda samhällen och lär invånarna grundläggande sjukdomsförebyggande och inneslutningstekniker. Dessa prestationer bekräftar också vikten av initiativ för samhällsutveckling för att förbättra hälsan i ett samhälle.
En ökad social stabilitet följer ofta program för utbildning och ekonomisk utveckling. Båda dessa initiativ bekräftar vikten av samhällsutveckling. När samhällsutvecklingsinitiativ lanseras i nödställda samhällen fokuserar biståndsarbetare i allmänhet ansträngningar på att stödja befintliga sociala strukturer och uppmuntra bildandet av sunda relationer mellan invånarna.
Ibland kan långvariga fejder inom ett isolerat geografiskt område ha orsakat betydande skada på samhällets sociala struktur. När hjälparbetare lär invånarna försoningstekniker och mer produktiva kommunikationsförmåga, får underutvecklade samhällen ofta ny kraft. Detta kan leda till att invånarna samarbetar för att förbättra sin levnadsstandard.
Liknande förbättring av livskvaliteten i ett samhälle sker ofta efter ansträngningar att öka läskunnigheten genom samhällsutvecklingsarbete. När hjälparbetare etablerar skolor eller ger invånare grundläggande akademiska färdigheter, ökar i allmänhet samhällets levnadsstandard med tiden. En läskunnig arbetskraft är vanligtvis lättare utbildad för att arbeta i jobb som betalar högre lön.
Dessutom är läskunniga arbetare utrustade för att få utbildning genom skriftliga kanaler, istället för att enbart förlita sig på det talade ordet. Som ett resultat är träningsinsatser vanligtvis mycket effektivare. Detta är en anledning till att ett samhälles samlade kompetens ofta ökar efter ett samhällsutvecklingsinitiativ. Det är ytterligare ett bevis på vikten av samhällsutvecklingsarbete, som ofta efterlämnar ett bestående arv som framgångsrikt överförs till nästa generation. Att genomföra omvandlingen av ett samhälle som framgångsrikt gynnar framtida generationer är kanske ett av de starkaste argumenten som förespråkarna lägger fram för fler sociala och ekonomiska investeringar i nödställda samhällen.