Arbetsmarknadsanalys är den ekonomiska studien av det dynamiska förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare på den regionala, nationella eller globala arbetsmarknaden. Det involverar en mängd olika faktorer från sysselsättningsgrad till löner, inkomst per capita och utbildningsnivåer. Medan regeringar använder praktiken av arbetsmarknadsanalys för att mäta effekterna av ekonomisk politik, används den ofta också av företag och akademi ur ett mänskligt perspektiv, för att se hur väl villkoren för benchmarkjobb matchar konkurrerande företags eller arbetsgivares villkor.
En av de primära funktionerna för arbetsmarknadsanalys inom vinstsyfte är att fastställa lönernas konkurrenskraft. Marknadsundersökningar utförs av personalavdelningar för att fastställa medianlöner och löneskalor för positioner, såväl som ytterligare förmånspaket som kommer med positioner som meritlön och sjukvårdstäckning. Dessa data används för att vägleda ledningen i att fastställa lönepolicyer som hjälper företaget att konkurrera om den bästa tillgängliga personalen på arbetsmarknaden.
På en större nationell eller global skala är arbetsmarknadsanalys ett verktyg i ekonomisk industrianalys som har en direkt effekt på nationernas bruttonationalprodukt (BNP) och internationell handel. Området anses vara så viktigt att Nobelpriset i ekonomi 2010 tilldelades tre forskare – Peter A. Diamond, Dale T. Mortenson och Christopher A. Pissarides – för deras studie av svårigheten på arbetsmarknaden att matcha tillgängliga arbetstagare till lämpliga positioner i tid. Förseningar i att matcha arbetssökande till jobb, även under goda ekonomiska tidsperioder, är kända för att ha en direkt inverkan på bostadsmarknaden och statliga sociala program.
Forskarna ägnade decennier åt att analysera grundorsakerna bakom arbetslöshet i sitt arbete med arbetsmarknadsanalys. I regeringens politik i USA fann de en brist på finanspolitisk stimulans på arbetsmarknaden, såväl som generösa arbetslöshetsersättningar kan båda, på sitt eget sätt, öka arbetslöshetsnivåerna över tid. Däremot i europeiska länder sågs en mer restriktiv regeringspolitik för företag när det gäller att anställa och avskeda arbetare leda till villkor för mer stabil anställning för dem med jobb och mycket längre arbetslöshet för dem utan jobb jämfört med den amerikanska arbetskraften.
Företag använder ofta formler för styrkor, svagheter, möjligheter och hot, eller SWOT-analys, för att undersöka sin konkurrenskraft, och de arbetar med löneskaladetaljer för att hitta sätt att konkurrera mot rivaler. Liksom ekonomiska forskares användning av empirisk data i arbetsmarknadsanalyser med hjälp av löner och sysselsättningsgrader är resultaten ofta förenklade och baserade på en idealisk, fiktiv, centraliserad marknad där arbetssökande och arbetsgivare alla möts och utan ansträngning går i par. I många delar av världen, till exempel i utvecklingsländerna Pakistan och Tanzania, även om korrekta uppgifter finns om orsaker till arbetslöshet eller undersysselsättning, existerar inte de offentliga institutionerna eller är inte kapabla att råda bot på situationen i stort sett skala.
I medelinkomstländer som Brasilien och Sydafrika är modernisering och förbättring av arbetsmarknaden en nations främsta sätt att ta sig ur fattigdom. Ett föga känt faktum om marknadssegmentering när man diskuterar global arbetsmarknadsanalys är att i fattigare länder tenderar arbetslösheten vanligtvis att vara mycket lägre än i rikare länder. Den uppenbara anledningen till detta är att många jobb som involverar sämre arbetskraft till mycket låga löner och med dåliga arbetsvillkor finns i utvecklingsländerna. Detta gör arbetsmarknadsanalys till bara en liten del av ett bredare nationellt mål för utvecklings- och medelinkomstländer. Dessa nationer på en tillväxtväg förstår kravet på underliggande stöd i utbildning av unga, fortlöpande utbildningsmöjligheter för anställda och lån och ekonomiska incitament för småföretag om landet ska kunna skapa ett bättre liv för de flesta av sina medborgare.