Trängselavgiftszoner är områden i en stad som kräver att förare betalar en trängselavgift om de vill komma in i eller passera genom zonen. Storleken på avgiften varierar, liksom sättet på vilket den bedöms. I ett typiskt exempel betalar förare en fast avgift för att komma in i området under vissa tider på dygnet. City of London har en särskilt berömd trängselavgiftszon som skapades 2003, men många andra städer har liknande program. Målet med sådana zoner är att ta itu med några av de problem som orsakas av trafikstockningar.
När trängselavgiftszoner skapas, hoppas städerna vanligtvis att avgiften ska avskräcka vissa förare, minska mängden trafik och därmed minska trängseln. Utöver att underlätta det fria trafikflödet kommer minskningen av trafiken också att vara fördelaktigt för miljön, genom att minska utsläppen i samband med trafikstockningar. De insamlade medlen kan ägnas åt underhåll av vägarna eller användas i statliga miljöprogram.
Vanligtvis finns det några viktiga undantag inom trängselavgiftszoner. Bussar och alternativa bränslefordon är vanligtvis undantagna, tillsammans med räddningstjänstfordon och människodrivna fordon som cyklar. Invånare är också befriade från att betala avgiften, eller så kan de kvalificera sig för en betydande rabatt. Vissa trängselavgiftszoner tillåter också människor att göra massbetalningar och kvalificera sig för en rabatt; om man till exempel betalar för en månad i taget kan avgifterna för enskilda dagar sänkas.
En trängselavgiftszon kan också ha fria genomgångar, beroende på hur den är utlagd. I det här fallet, så länge människor vistas på den sektion som anges som ledig, kan de köra genom en trängselavgiftszon utan att betala. Detta gör att människor kan skära sig över zonen, snarare än att köra runt den, när de behöver resa från utanför zonen till ett annat område utanför zonen.
Förstärkning i trängselavgiftszoner görs ofta med hjälp av fjärrövervakning såsom CCTV-system som fångar upp skyltar och skickar räkningar till de registrerade ägarna av fordonen. Detta kan vara problematiskt, eftersom fall av personer som kör med falska skyltar blir ett problem i vissa regioner. Dessa personer undviker anklagelserna med falska eller stulna skyltar som är registrerade på någon annan. När denna person får räkningen ligger bevisbördan på denna person att visa att hon eller han inte körde i zonen den aktuella dagen. Användningen av falska skyltar skapar också andra juridiska problem som gör det till en mycket allvarlig fråga.