Lånefordringar är en redovisningsterm som hänvisar till det sätt på vilket långivare klassificerar de utestående pengar som gäldenärerna är skyldiga dem. Långivaren kan vara vem som helst från banker, finansiella institutioner och privata investerare till privatpersoner. Lånefordringar förs in i långivarnas bokföring som pengar som ännu inte ska betalas tillbaka av låntagarna. Som alla redovisningsprocesser görs denna på ett sätt som är tydligt och logiskt. Den totala summan av lånefordringar exkluderar inkluderingen av de räntor som låntagaren är skyldig långivaren på de utestående pengarna.
En av metoderna för beräkning av lånefordringar är att tillskriva olika förfallodagar för de utestående lånen. Detta gör att långivaren kan beräkna graden av försummelse och att upptäcka de låntagare som är mer kreditvärdiga än andra. De lån som beräknas som en del av lånefordringar kan lämnas till en organisation eller till en individ, beroende på typen av lån. När det gäller privatpersoner kan lånefordringarna vara i form av en kredit som banken eller finansinstitutet har öppnat för kundens räkning. Sådana finanser har perioder inom vilka de ska återbetalas, vilka alla kommer att beräknas som en del av lånefordringarna.
En relaterad term är kundfordringar, som hänvisar till den utestående skulden till företag eller ägare av företag av deras kunder för materiella föremål eller specifika tjänster. Genom samma ansökan är låneansökan utestående pengar som ännu inte har betalats till den person eller institution som lånat ut pengarna till låntagaren. Som sådan kan ett institut ha både en lånefordring och kundfordring på samma kund eller kund. Villkoren för lånen avgör när gäldenären ska betala tillbaka pengarna.
I vissa fall kan lånet vara kortfristigt, eller det kan vara långfristigt, vilket alla anges i reskontran vid beräkningen av de exakta skulderna, när pengarna förfaller och andra tillämpliga faktorer. För ett företag eller företagsägare, eftersom pengarna som en gäldenär är skyldiga är förväntade pengar, klassificeras de som en del av personens eller företagets tillgång. Som sådan inkluderas beräkningar av lånefordringar i privatpersoners eller företags finansiella rapporter som en del av deras nettoförmögenhet.