Konsumentutgifter hänvisar till konsumenternas köp- och konsumtionsvanor i en ekonomi. Att förstå konsumenternas utgifter kan hjälpa ekonomiska experter att analysera och förutse utgifter och ekonomiska mönster, samt hjälpa regeringar att förstå fördelningen av utgifterna i deras jurisdiktion. En konsumentutgift kan vara vilken vara eller tjänst som helst som köps eller betalas för, inklusive bostad, mat, transporter och underhållning.
För många människor dikterar konsumenternas utgifter en majoritet av de dagliga besluten och valen. Grundläggande frågor om huruvida man ska packa en lunch eller äta ute, vad man ska köpa en familjemedlem på sin födelsedag, eller hur mycket bensin som behövs för att fylla en bil, allt kretsar kring praxis att köpa och valutaväxling som utgör konsumenternas utgifter. Utgiftsfrågor kan också påverka större beslut, till exempel var en person har råd att bo eller gå på college, eller om en nuvarande inkomst kommer att räcka för att försörja ett nytt barn. Regeringar håller ofta mycket noga koll på konsumenternas utgifter genom undersökningar och studier för att bättre skapa program som hjälper till att mildra de ekonomiska kraven för de mest grundläggande behoven.
Geografi har mycket att göra med relativa konsumentutgifter. I städer som Paris, Los Angeles eller New York tenderar människor att spendera en mycket högre andel av sin inkomst på bostäder än på landsbygden, eftersom bostadsyta är en premie. Enligt en undersökning spenderade sanfranciskaner under 2007-2008 cirka 72 % av sin hushållsinkomst på skydd, jämfört med 59.4 % i USA som helhet. Områden som måste importera det mesta av sin mat kan se högre utgifter i det området på grund av tilläggsavgifter, transporter och påläggskostnader.
Att förstå konsumenternas utgifter kan hjälpa regeringar att hjälpa sina mest utsatta medborgare. Genom att granska utgiftsrapporter för olika geografiska regioner kan analytiker få en uppfattning om den genomsnittliga totala levnadskostnaden för ett hushåll. Att förstå levnadskostnaderna kan hjälpa till att sätta en fattigdomsgräns under vilken människor är berättigade till vissa former av statligt stöd. Fattigdomsgränser och levnadskostnader tar i allmänhet endast hänsyn till utgifter som anses nödvändiga för överlevnad, inklusive mat, tak över huvudet, hälsovård och transporter. Utgifter som underhållning, välgörenhetsbidrag och kläder beaktas vanligtvis inte.
Konsumentutgiftsdata kan brytas ner ytterligare för att ge en uppfattning om aktuella trender på olika marknader. Till exempel kan en utgiftsundersökning dela upp matutgifter i kategorier som frukt och grönsaker, spannmål, kött, mejeriprodukter och restaurangbesök. Denna information kan vara extremt användbar för andra statliga företag och marknadsföretag, såsom statliga hälsoinitiativprogram eller mejeriindustrin. Att förstå hur människor spenderar och vad de väljer att köpa kan ibland ge en detaljerad bild som avslöjar betydande egenskaper.