Kassor i bokstavlig mening var burkar som var utformade för att lagra och skydda påtagliga värdesaker som valuta, ädelmetaller, smycken och gärningar från stöld. Eftersom sängkläder och kläder ansågs vara nästan lika värdefulla som pengar före den industriella revolutionen, skulle det inte vara ovanligt att dessa föremål också förvarades i kassakistor. De mytomspunna skattkistorna som begravdes av oseriösa pirater skulle också betraktas som kassakistor och stals sannolikt från sina ägare intakta. Många kassakistor skulle ha gjorts av tunga träslag förstärkta med metallband, tillsammans med smidda järnlås och förstärkta gångjärn.
I ekonomisk mening är kassakistor de materiella och immateriella tillgångar som är tillgängliga för en statlig enhet eller privat företag. Även om dessa tillgångar kanske inte bokstavligen förvaras i utsmyckade trästammar för förvaring, anses de ofta vara en överskottsfond för ”regndagar” utanför den normala finansieringen och budgetanslagen. En stadsstyrelse, till exempel, kan vara mycket ovilliga att ta vara på sin kassa för att betala för en oväntad utgift. På sätt och vis ses en regerings eller företags kassa som reserver endast för akut användning, eftersom de kommer att behöva fyllas på med tiden.
Ibland kommer en naturkatastrof att få en lokal regering att utnyttja sin egen kassa istället för att vänta på ekonomiskt stöd från statliga eller federala myndigheter. Det är inte nödvändigtvis en fråga om att ha medlen tillgängliga, utan mer en fråga om att tömma sin egen begränsade kassa när andra alternativ finns tillgängliga. Naturkatastrofer, sänkta skattebaser eller allmänna ekonomiska svårigheter kan alla få lokala myndigheter att ta till sig sina egna kassor innan hjälp blir tillgänglig.
Händelser utanför en regerings normala budget kan också kräva ett besök i kassan. Finansiering av ett krig eller annan militär aktion, särskilt ett utdraget krig utan något förutsebart slut, kan kräva att ett land utnyttjar sina reserver eller kassakistor. Kandidater som söker val till ett kontor, särskilt på nationell nivå, kan se donationer från supportrar som sina kampanjkassor. När dessa medel faller under en viss nivå kan kandidaten känna ett behov av att hålla ett insamlingsevenemang för att fylla på hans eller hennes så kallade ”krigskassa” eller kampanjkassa.