För att bli dömd för de flesta brott måste det konstateras att skådespelaren hade rätt mensrea – det vill säga ”sinnetillståndet” – för att begå brottet. Det sinnestillstånd som krävs beror på både brottet och jurisdiktionen, men vissa mentala defekter kan förneka existensen av just det sinnestillståndet. Det finns två breda kategorier av försvar av psykisk störning som vanligtvis hävdas. Först är galenskapsförsvaret som beror på en viss defekt i den tilltalades sinne. Den andra kategorin av försvar av psykisk störning är berusning, som kan delas upp i frivilligt och ofrivilligt berusning.
För att göra gällande ett psykisk störningsförsvar måste den tilltalade visa att det förelåg en defekt av något slag som hindrade honom eller henne från att bilda sig det sinnestillstånd som krävs för att begå brottet. Till exempel kräver de flesta jurisdiktioner att alla som dömts för mord måste ha haft ”ondska i förväg” när de utförde sina handlingar som ledde till offrets död. Odålig förutsättning innebär generellt att personen specifikt hade för avsikt att orsaka åtminstone allvarlig kroppsskada på offret innan han begick handlingen som dödade honom eller henne. Ett lämpligt försvar av psykisk störning skulle tendera att visa att den tilltalade inte hade den mentala förmågan att avse att döda eller allvarligt skada offret vid tidpunkten för den kränkande handlingen. Om detta försvar av psykisk störning är framgångsrikt skulle det inte nödvändigtvis resultera i den tilltalades oskuld, utan kan få brottet att reduceras till en mindre allvarlig anklagelse, såsom dråp.
Det finns flera typer av tester för försvaret av mental störning för vansinne som är erkända i olika jurisdiktioner. Det är dock särskilt två som är vanligast igen. Majoritetsregeln är ”M’Naghten”-regeln, som kan hävdas om svaranden inte visste att hans eller hennes handling skulle vara felaktig eller inte förstod arten och kvaliteten på hans eller hennes handlingar. Den andra är regeln om ”oemotståndlig impuls”, som kräver ett bevis på att svaranden inte kunde kontrollera sina handlingar eller anpassa sitt beteende till lagen.
Berusning kan tas upp som försvar för psykisk störning om berusningen skulle ha försatt den tilltalade i ett tillstånd där han eller hon inte kunnat bilda erforderligt uppsåt för att begå det särskilda brott som han eller hon åtalas för. Den ena linjen som ska dras är om berusningen var frivillig eller ofrivillig. Ofrivilligt berusning inträffar när en person utan kännedom om dess beskaffenhet intar ett berusande ämne, under hot om allvarlig kroppsskada eller enligt läkarråd. Omvänt uppstår frivilligt berusning när en person medvetet tar ett berusande ämne med kännedom om dess berusande natur och är en mycket