Vad är en King Cheetah?

En king cheetah är en normal gepard med en liten mutation i pälsen. De kännetecknas av att de har långa svarta ränder längs ryggarna och fläckar istället för fläckar på flankerna. Det finns en uppskattad världsbefolkning på bara 50 kunggeparder. De flesta av dessa har fötts upp i fångenskap i Transvaal-regionen i Sydafrika.

Observationer av kunggeparden var sällsynta och började först under första hälften av 20-talet. Tidiga fynd var skinn och få har upptäckts i det vilda. 1927 postulerade Reginald Innes Pocock att kunggeparder i själva verket var en underart av gepard. Andra trodde att kunggeparder var resultatet av avel med leoparder. Pocock tog senare 1939 tillbaka sin tro att kunggeparden var en underart.

Ursprunget till kunggeparder fastställdes inte förrän 1981, när de Wildts gepard- och djurlivscenter födde upp ett par kunggeparder i fångenskap från vanliga geparder. Två systergeparder impregnerades av samma hane. De bar stora kullar; en av varje kull var en kunggepardunge. Man tror nu att kunggeparder är resultatet av en recessiv gen som finns i ett fåtal geparder i norra Transvaal-området i Sydafrika, Zimbabwe och Botswana.

Geparder är byggda mer som vinthundar än stora katter och kan nå hastigheter på 75 miles i timmen (120 km i timmen). De är mindre aggressiva än andra stora katter och kan tämjas ganska lätt. Alla geparder är köttätare och tenderar att jaga sitt byte. De använder sin hastighet över en kort sträcka för att köra ner byten som gaseller, impala och springbockar.

När ett byte väl har fångats kommer en gepard att kväva det genom att klämma fast käkarna runt halsen. De är dagjägare för att undvika konkurrens från större jägare som hyenor och lejon. Geparder förstår att deras hastighet är allt, och därför kommer de inte att kämpa för att skydda sin fångst, eftersom alla skador kan vara livshotande.

Moderna geparder inklusive kunggeparden står inför ett reproduktivt problem. Geparder har ett lågt antal spermier och en hög spädbarnsdödlighet. Geparden fick en flaskhals under den senaste istiden, vilket lämnade den moderna befolkningen nästan helt identisk genetiskt. Märkligt nog har bristen på genetisk mångfald inte lett till typiska genmutationer som ses när andra små djurpopulationer inavlar.