En börsnoteringskostnad är en av kostnaderna för att anskaffa kapital som ett företag kan ådra sig. Det är oftast förknippat med att ge ut aktier som aktier. I vissa fall kan det även gälla räntebärande värdepapper.
En viktig börsnoteringskostnad vid emission av aktier är emissionsspreaden. Det handlar om försäkringsgivare som i detta sammanhang garanterar att bolaget som ger ut aktier får ett visst belopp per aktie och därmed en viss totalsumma. I händelse av att den investerande allmänheten inte köper alla emitterade aktier vid lanseringen, kommer garanterna att köpa och hålla alla osålda aktier.
För att kompensera försäkringsgivare för denna risk kommer det belopp som företaget får för varje aktie att vara lägre än det pris som eventuella offentliga investerare betalar för den nya aktien. Detta är känt som underwriting spread och är faktiskt vinstmarginalen för underwriters. Det uttrycks vanligtvis som en procentandel av det totala priset per aktie. Garantispreaden kan variera avsevärt från fall till fall och bestäms till stor del av det totala beloppet som garanteras och en bedömning av sannolikheten för att allmänheten köper aktien till det valda emissionspriset.
Det finns flera andra utgifter som kan klassificeras som en flotationskostnad vid emission av lager. En del av dessa kostnader spenderas direkt, till exempel eventuella noteringsavgifter på aktiemarknaden genom vilken aktien bjuds ut till försäljning. Andra är i form av interna kostnader såsom administrationen som är involverad i processen. Exakt hur denna typ av flotationskostnad redovisas kan variera. Det kan till exempel inte bli någon direkt ökning av personalkostnaderna under flottningsprocessen, men det kan finnas en alternativkostnad i den meningen att personalen avleds från andra arbetsuppgifter.
I de flesta fall är de proportionella effekterna av flottningskostnaden mindre när det totala värdet av lager som emitteras är högre. Detta beror främst på att administrations- och advokatarvoden tenderar att vara antingen fasta eller har en minimikostnad. En annan anledning till detta är att företag som erbjuder större aktieemissioner tenderar att vara mer etablerade och därmed ses som mindre riskfyllda för investerare. Detta minskar i sin tur risken för att aktien inte hittar köpare och sänker därmed emissionsspreaden.
Introduktionskostnaden kommer vanligtvis att redovisas när ett företag tittar på kostnaderna för att anskaffa kapital. Detta kan påverka vilket alternativ som är mest ekonomiskt vettigt. Till exempel kan det i vissa fall verka som att ge ut aktier och att ha utrymme för skönsmässig bedömning över utdelningar är ett ”billigare” sätt att skaffa pengar än att låna från en finansiell institution och betala ränta. Efter att ha räknat in flotationskostnaden kan balansen mellan de två alternativen ändras.