En axelstång är ett föremål som fungerar som en typ av död axel som kallas ett axelträd och som vanligtvis finns på primitiva hjulfordon som vagnar eller vagnar. En död axel är en stationär axel som inte är driven och inte vrider sig. En spindel i varje ände möjliggör montering av hjul som svänger runt axelstången. Termen axelstång blir allt mindre vanligt på engelska eftersom de typer av fordon som den används i faller i onåd och ersätts av motordrivna fordon. Vissa fleraxlade fordon, som tunga lastbilar, använder en kombination av drivaxlar och döda axlar. En axelstång är också namnet på en fitnessprodukt som används som stång för att lyfta vikter.
Primitiva eller lågteknologiska fordon som vagnar och vagnar skiljer sig i axeldesign från moderna fordon genom att motordrivna fordon använder ett system av växlar för att ge kraft som vrider axeln. Hjulen i ett motordrivet fordon är fästa vid axeln som vrider hjulen. En död axel som ett axelträd drivs inte. Traditionellt är en axelstång gjord av järn. Ett axelträd tillverkat av andra material, såsom trä, kan kallas med en annan term som axelbalk.
En död axel kan monteras på ett av två sätt. Axeln kan fästas på fordonets ram med hjulen som snurrar fritt runt den när fordonet rör sig. Alternativt kan hjulen fästas på axeln som är monterad på fordonet så att hela axeln svänger med hjulen. Detta arrangemang finns på till exempel järnvägsvagnar och kallas ett hjulset. En axelstång eller axelträd används i den första typen av döda axelaggregat.
Medan termen axelstång i den mest tekniska betydelsen endast hänvisar till en typ av död axel som kallas ett axelträd som är fixerad på plats med roterande hjul, används termen ibland lösare för att hänvisa till vilken axel eller stång av metall som helst som används som en axel . Detta orsakar dock sällan förvirring, eftersom alla axlar, axelstänger och axelträd tjänar liknande syften och fungerar på ungefär samma sätt, trots designskillnader.