Varför föddes jag? Varför är vi här? Dessa är utan tvekan de vanligaste frågorna som ställts genom historien av både barn och forskare. Svaren på dessa typer av frågor om livets sanna mening är praktiskt taget oändliga och kan komma från vilken disciplin som helst som filosofi, psykologi, andlighet, vetenskap och religion.
Den sanna meningen med livet är religiös hängivenhet.
Många människor i världen känner att deras sanna syfte är en hängivenhet för sin religion. Nästan alla religioner har en övernaturlig varelse. Anhängarna är tänkta att ansluta till den högre makten och göra goda gärningar i gudomens eller skaparens namn som kommer att gynna mänskligheten. Ateism har motsatt hållning; att det inte finns någon övernaturlig varelse eller Skapare. Ateistiska åsikter uttrycker vanligtvis att livet har utvecklats och letar efter icke-religiösa betydelser för att förklara livets sanna syfte. Den gyllene regeln som säger att människor ska behandla andra som de själva skulle vara ett starkt syfte i många religioner som kristendom, judendom, islam, muslim och jainism samt buddhism.
Den verkliga meningen med livet är mest en biologisk mening.
Vissa människor känner att syftet med livet är att fortsätta mänskligheten genom reproduktion. Eftersom livets slut är döden, hävdar de att skapandet av fler människor är det viktigaste. Annars skulle mänskligheten upphöra att existera.
Det humanistiska förhållningssättet till livsfrågan är att det främst handlar om reproduktion och mänsklighetens expansion. Det finns olika typer och ställningstaganden av dem som kallar sig humanister, men de flesta humanistiska åsikter ser ens individuella syfte som att kunna passa in i mänsklighetens behov som helhet.
Många humanister uttrycker uppfattningen att den sanna meningen med livet är vår koppling till andra: biologiskt, socialt och kulturellt. Det är viktigt att notera att många humanister som ser människor som ständigt utvecklande varelser ser det sanna syftet med livet som en som möjligen kan förändras.
Livets sanna mening är att få ut det mesta av livet på ett personligt plan.
Ett svar på frågan om meningen med livet är att människor är här helt enkelt för att bara njuta av livet och sträva efter en lycklig tillvaro. Sigmund Freud, den wienske läkaren som uppfann den psykologiska terapimetoden som kallas psykoanalys, kallade denna syn för nöjesprincipen. Huvudtanken bakom denna hållning är att mänskligheten är tänkt att uppleva maximal njutning och minimal smärta.
Den humanistiska grenen av psykologi, mest förknippad med Abraham Maslow och Carl Rogers, växte fram ur ett behov av mer personlig mening än vad Freuds psykoanalys ansågs erbjuda. Humanistiska psykologer koncentrerar sig på individuell potential och syfte i livet. Många människor ser personlig prestation och syftet med sin egen plats i den större världen att hålla den grundläggande meningen med sina liv.
Existentialister har den filosofiska synen att människor gör individuella val i denna tillvaro som kallas livet. Den franske existentialisten Jean Paul Sartre sa ”Människan är inget annat än det som hon gör av sig själv.” I detta synsätt kan personlig frihet ses som att den har potentialen för både positiva och negativa resultat beroende på de val man gör.
Livets sanna syfte är att främja eller hjälpa mänskligheten.
Många människor känner att den sanna poängen med livet är att vara förlåtande, tacksam och hjälpa andra. Denna syn innehåller ofta åsikter om att mänskligheten bör hjälpa till att få slut på lidande och sträva efter jämlikhet och mänskliga rättigheter för alla människor. Livets meningsfulla syfte i detta synsätt inkluderar önskan att ägna åtminstone en del av sitt liv åt meningsfulla sysselsättningar som gynnar de behövande.
Det kan finnas många variationer på vad det faktiskt innebär att hjälpa andra. Många människor kan känna att svaret på vad deras livs mening handlar om är att bidra till samhället genom sitt arbete. Andra kanske tycker att det är viktigt att hjälpa till att upptäcka tekniska eller andra typer av framsteg för att hjälpa mänsklighetens positiva framsteg. Vissa människor kanske ser att följa sina principer som sitt viktigaste syfte i livet.
Transhumanism är en tankeskola som antyder att meningen med livet är att förbättra människokroppen genom att förlänga det livet. Transhumanister söker mentala och fysiska förbättringar hos mänskligheten, till exempel genom tekniska framsteg som syftar till att stoppa åldrandeprocessen. Transhumanistiska åsikter hävdar att sedan livet började genom evolution, är det upp till utvecklade människor att kontrollera och förlänga livskvaliteten.
Frågan i sig är meningslös.
Vissa människor svarar att det inte är någon idé att ens försöka hitta den sanna poängen med livet eftersom frågan bara är så djup. Denna synpunkt hävdar att mänskligheten aldrig kommer att kunna upptäcka svaret/svaren, så frågan i sig blir meningslös. Andra anser att frågan om vad livets sanna syfte är som meningslös eftersom de ser livet som en tillvaro utan någon djup mening kopplad till den.
Den logiskt positivistiska synen på filosofi, även kallad den logiska empirismen, involverar både empirism och rationalism. Empirismen hävdar att kunskap kan erhållas genom observationsbevis. Rationalism betonar att empiri ensam inte är tillräckligt för att ge fullständig kunskap, så verifiering behövs.
Det logiska positivistiska förhållningssättet till verifiering av något som anses vara meningsfullt är att något måste kunna bestämmas logiskt eller kognitivt för att vara sant. Eftersom det logiska positivistiska verifierbarhetskriteriet inte kan bevisa svaret på frågan vad är den sanna meningen med livet? positivister tenderar att se frågan som meningslös. Denna uppfattning har kritiserats av filosofer som Karl Popper som ansåg att förfalskningskriterium borde användas för att testa sanna påståenden snarare än att bara förlita sig på verifierbarhetskriterium.
Det finns ingen mening med varför vi är här.
Den tyske filosofen Friedrich Nietzsches syn på nihilism gör att människans existens inte har någon mening. Nihilism är uppkallad efter ordet nihil som är latin för ingenting. Nietzsche ansåg kristendomens oro för livet efter detta starkare än dess sysselsättning med livet på jorden, så han ansåg att meningen med livet var tom.
Den franske filosofen och vetenskapsmannen Rene Descartes hävdar att livet kanske inte ens är verkligt, utan snarare bara är en dröm. Han ifrågasätter verkligheten i våra fysiska kroppar. Vissa människor anser att den sanna meningen med varför mänskligheten är här är resultatet av antingen en olycka eller en tillfällighet.
Till och med bara några av de många svaren på frågorna om den sanna meningen med mänsklig existens kan få våra sinnen att tänka på intressanta frågor. Till exempel kan vi tänka på hur våra svar skulle förändras beroende på vår nuvarande syn på ödet. Är vårt öde redan avgjort när vi föds och låter vi det ske på något sätt? Eller väljer vi vårt öde när vi växer från våra erfarenheter? Ett sätt att växa i vårt sökande efter mening är att vara öppna för andras perspektiv och synpunkter i deras strävan efter sann mening – detta kan bara föra mänskligheten närmare varandra.