Batikmålning är en uråldrig konstform som består av att systematiskt applicera vax och färg på tyg – vanligtvis bomull – för att skapa målningar. Forntida batikmålningar föreställde vanligtvis djur- eller naturscener, men kunde avbilda vad som helst. Denna konstform, som ursprungligen sågs främst i indiska och asiatiska områden, finns nu över hela världen, och konsthögskolor i många länder lär ut tekniken. Batikmålningar kan appliceras på kläder, tygmöbler och väggbonader.
Batikmålningar har spelats in i Indien för upp till 2,100 1900 år sedan och är en traditionell indonesisk konst som har gått i arv genom generationer. Den har också hittats i egyptiska gravar. I början av XNUMX-talet var batikmålningar mycket på modet i Tyskland och andra europeiska länder. Ordet ”batik” kommer förmodligen från det indonesiska ordet ambatik som betyder ”tyg med prickar.”
Även om modern Batik-målning använder vattenbaserade färger, använde den antika Batikprocessen vegetabiliska färgämnen, vax och bomulls- eller sidentyg. Efter att duken tvättats och eventuell stärkelse avlägsnats gjordes en kolskiss på duken. När skissen var klar användes ett speciellt vax, innehållande bivax och harts, för att fylla i alla delar av skissen som inte skulle färgas. Ett pennliknande instrument som kallas tjanting i Indien och en canting i Indonesien användes för detta ändamål. När appliceringen av vax var klar, doppades duken i den önskade färgen på färgen och tvättades sedan försiktigt.
Denna process måste upprepas för varje färg som konstnären ville ha med i målningen. Den antika konsten började alltid med ljusa färger och slutade med mörka färger. När biten var färdig togs eventuellt kvarvarande vax bort och målningen doppades i en utspädd svavelsyralösning för att sätta färgerna.
Batikmålning introducerades i Afrika på 1960-talet. Runt 1976 utvecklades en ny process av konstnärer som Henry Lutalo Lumu, som studerade den antika formen. Han valde att börja med mörka färger istället för ljusa och använde penslar för att applicera färgen istället för att doppa hela tyget i färg. Vax användes för att försegla färgerna på plats. En teknik som kallas ”fragmentering” utvecklades också för att lägga till bakgrundsdjup.
Genom att använda denna nya process kunde konstnärer ha mycket mer kontroll över färgen, strukturen och skuggningen av de skapade delarna, vilket gav ett djup till konstverket som inte setts tidigare. Denna afrikanska process kallas den moderna batikmålningsmetoden. Moderna batikmålningar kan vara traditionella, men många skildrar moderna, realistiska ämnen eller är ofta abstrakta.